Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu är elitserie- kontraktet klart

Annons


Efter gårdagskvällens omgång har nämligen Leksand 13 poäng ner till Brynäs, som ligger närmast under kvalstrecket.

Avståndet till Malmö, som är tabelltia, är åtta poäng och ner till tabelljumbon Linköping är avståndet 20 poäng.

Leksand kan i lugn och ro börja titta uppåt, mot den sista slutspelsplatsen.

Som jag ser det blir det Leksand och Södertälje som kommer att göra upp om den sista slutspelsplatsen.

Ett pånyttfött MoDo , försenad "Pirro-effekt"?, blir nog sjua och mot den övriga sextetten finns inget att göra.

Det kan faktiskt bli så att den sista matchen i elitserien mellan Södertälje och Leksand i Scaniarinken, kan bli avgörande för vilket lag som går till slutspel.

Så raffinerat är nämligen spelprogrammmet lagt.

Leksand har kvar att möta: Frölunda (b), Luleå (h), Brynäs (b), MoDo (h), Djurgården (b), Malmö (b), Färjestad (h) och Södertälje (b).

Södertälje: Luleå (b), Brynäs (h), MoDo (b), Djurgården (h), Färjestad (b), HV 71 (h), Malmö (b), Leksand (h).

Ett ganska likvärdigt spelprogram, som jag ser det.

Södertälje har fyra hemmamatcher kvar, varav två under de tre sista omgångarna. För Leksand är siffrorna tre respektive en.

Eller kan ett Malmö med fem hemmamatcher kvar blanda sig i slutspelsstriden, trots allt?

Nej, blir mitt svar på den frågan.

Men ska det gå vägen för Leksand, måste power-play-spelet snurra i gång på alla cylindrar igen.

Det har varit lite si och så med den saken på slutet.

Mot Linköping hade jag väntat mig att Leksand skulle komma ut och köra på från direkten.

Ligga på med hårt jobb och nagla fast gästerna i egen zon.

Men inte.

I stället blev det ett sorts avvaktande spel utan tempo, och vi i publiken fick se två lag som inget hellre ville än att inte föra matchen.

Det var snudd på att det handlade om falsk marknadsföring att kalla det för elitseriematch, så uselt dåligt var det.

Men Leksand fick tre poäng och det ska vi alla glädjas åt.

Tredje raka segern, en fin svit som bryts på lördag i Göteborg.

Det är jag säker på.

På forwardssidan i Leksand har de unga spelarna - även en del ärrade veteraner, förresten - fått chansen i match efter match.

Trots misslyckanden har man fått förtroendet att spela vidare. Sådant stärker givetvis självförtroendet.

Men bland backarna har tålamodet inte varit lika stort.

Lasse Jonsson hann göra två matcher i höstas, de två första mot Brynäs och Frölunda, sedan var hans förtroende förbrukat för tid och evighet.

I alla fall verkade det så.

Men mot HV 71 den 25 januari var "Super-Lasse" tillbaka.

Han tog chansen direkt, och har i de tre senaste matcherna visat att han borde fått förtroendet tidigare.

Borlängegrabben är en del av Leksands framtid, en del i den satsning på 82-kullen som annars i stort sett har rämnat.

Nu hoppas jag bara att Lasse får spela vidare, bygga på självförtroendet ytterligare, och Leksand har redan där ett halvt nyförvärv inför nästa säsong.

Torgny Bendelin, en tränare som jag personligen tycker mycket om, har ett tufft jobb framför sig: Att rädda Linköping kvar i elitserien.

Jag är faktiskt förvånad över att han antog utmaningen att leda laget resten av säsongen, när förre kollegan Mats Weideståhl hoppade av.

Förlusten mot Leksand var den åttonde på raken och klubbens miljonsatsning har mer än pyst ut vid det här laget.

Linköping är i dag ett lag helt utan självförtroende, det syntes mot Leksand, även om spelarna krigade på så gott man kunde.

Jag tror Linköping får svårt att klara en kvalserie.

S

lutligen:

Var det slutet för Sveriges veteranlag i handboll vi såg i går mot Frankrike?

Eller orkar laget resa sig ännu en gång och skörda medaljframgångar i nästa års EM?

Det är frågan.

Mer läsning

Annons