Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När jag var barn fanns det inga mjölkkartonger

Annons

När jag var barn bodde jag med min mamma hos mormor och morfar i norra England medan pappa var borta och slogs för kung och fosterland i andra världskriget. Morfar drev en speceri-, frukt- och grönsakshandel där betjäningen skedde från disken och där mamma hjälpte till.

Nästan ingenting var paketerat. Vinäger, sirap, salt, fotogen, te och socker såldes i lösvikt och fruarna tog med sig tomglas och andra kärl i vilka varorna vägdes upp. Mjölk sålde inte morfar - den lämnades i returflaskor direkt från mejeriet till hushållen.

Nästan ingenting gick till spillo. Grönsaker som inte blev sålda hamnade hos morfars grisar. Deras spillning hamnade på morfars rabarber, vinbärs- och hallonbuskar vars frukt i sin tur tillsammans med grisköttet hamnade i våra magar. Mjölkflaskor och andra kärl hamnade inte på någon soptipp. De diskades och fylldes på nytt. De tunna tidningarna och det fina silkespapperet som apelsinerna packades i hamnade på dasset, för toalettpapper var inte att tänka på i kristider. Ord som kretslopp och miljöhänsyn var okända men soptipparna var minimala.

I dag är det andra tider. Vår söndagstidning, som inte innehåller mer läsbart nu än på fyrtiotalet, väger ett halvt kilo. Den ska sparas och lämnas till återvinning. Dit ska också alla onödiga kartonger och väldiskade mjölkförpackningar. Egendomligt att just tetrapack som uppfanns en gång i tiden som engångsförpackning och ersatte mjölkkanna och glasflaska numera ska diskas och fraktas bort till sopstationen. Och soptipparna, de växer ändå.

Det är tydligt att den enkla lösningen vore att återgå till fyrtiotalets sparsamma livsstil. Men se, det går inte. För vi måste konsumera, shop till we drop, ekonomin måste växa, nationalprodukten måste bli större. Det har vår statsminister sagt. Annars blir det arbetslöshet - kanske till och med för Gunilla Mååg - och inga pengar till skolor, hälso- och åldringsvård. Under tiden växer soptipparna, det snokas i våra soppåsar och våra engångsförpackningar måste lämnas till återvinning. Det är en galen värld vi lever i.

MARGARET HAMMARE

Mer läsning

Annons