Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Monica vet allt om Vasaloppet

Annons

Det var bråttom redan när mamma Mona-Lisa var på väg i taxi från värmländska Sysslebäck, där familjen bodde, till BB i Värmlands Dalby.

- Taxin krockade med en älg på väg till BB, där jag föddes tio i tolv på natten, berättar Monica, som om hon inte haft så bråttom med att komma ut, kunde ha fått samma födelsedatum som sin mamma, som fyller den 16 juni.

Det Monica inte vet om Vasaloppet är inte värt att veta. Det vet inte minst vi journalister som ofta har anledning att ringa till "uppslagsboken" Monica.

Att du vet allt om Vasaloppet vet vi, men berätta något vi inte vet om dig.

- Att jag kan spela spansk dans på gitarr och att jag efter elva års sommarjobb på Brinks gurkodling inte äter saltgurka längre.

På frågan vem som är hennes specielle favorit bland vasaloppssegrare, kommer svaret blixtsnabbt: Sven-Åke Lundbäck!

- Han är den gladaste segraren jag sett. Jag grät själv en skvätt när han vann. Han var så väl värd segern. Daniel Tynell och Håkan Westin är två av Monicas andra personliga favoritsegrare.

Vad betyder Vasaloppet för dig, du som jobbat med det året runt i 28 år hittills?

- Det är en stor känsla av att ha fått vara med och utveckla ett enda skidlopp till sju lopp och att få jobba med och ha kontakt med så många positiva människor. I få jobb har man det så förspänt.

1976 värvade Tore Frost skidåkaren Monica till IFK Moras stall. Samma år vann hon Skinnarloppet i Malung. Innan dess blev hon distriktsmästare i Östergötland. Tillsammans med Åsa Mattsson och Anna Mattsson åkte Monica sedan åt sig ett SM-guld i lag i IFK Moras färger. Hon har också en tredjeplacering som bäst i långloppet Engadin Ski Maraton i Schweiz.

Vi som känner Monica vet att hon med sin envishet än i dag fortsätter att vinna både över sig själv och över alla oss andra de gånger vi försökt göra sällskap med henne i något långlopp, oavsett tävlingsgren.

Det enda hon misslyckats med hittills, vad vi vet, är att med hjälp av karta och kompass ta sig från Vålådalen till Lunndörrsstugorna i jämtlandsfjällen. Den vandringen höll på att sluta längs en vinterled, halvt nersjunken i en myr. Nu är det hög tid att klara även denna utmaning. Kom igen, Monica!

BERIT OLARS

Mer läsning

Annons