Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mer lika än olika

Annons

Hanna Wallensten föreläste om mötet med okunskap, fördomar, diskriminering och rasism i Bjursås i går. Föreläsningen är en del i Adoptionsföreningen Barnen Framför Allts årliga sommarmöte som riktar sig till dem som adopterat via föreningen.

Hon berättar att hon själv adopterades från Etiopien 1971. Anledningen till att Hanna Wallensten började engagera sig i problematiken kring adoption är att hon märkte att det fanns ett särskilt behov.

- Till exempel hände det ofta att folk jag inte kände ställde väldigt personliga frågor eller att pojkvännens föräldrar tyckte det var synd att han träffat en svart tjej.

När hon träffade andra adopterade märkte hon att de hade en liknande problematik.

- Man behöver en genomtänkt strategi för hur man kan bemöta olika situationer, risken är stor att man annars blir helt ställd.

- Det gäller att skilja mellan obetänksamhet och rasism. Har jag redan innan tänkt i genom saken behöver jag inte bli upprörd när en tant på bussen frågar hur jag trivs i min familj. I stället kan jag helt enkelt svara att, "du, det är en alldeles för privat fråga".

Hanna Wallensten tycker att adoptioner från andra länder är något positivt, men hon menar att adopterade behöver specifika strategier och specifik hjälp.

- Vi kan inte bara ta hit barn och hoppas att det löser sig. Vi måste anstränga oss också. Jag önskar att psykiatrin och socialtjänsten skaffar sig de kunskaper som behövs för att hantera de problem adopterade möter.

En del i föreläsningen kallar Hanna Wallensten "Veta sin plats". Det är en monolog som berör många aspekter av identitet och utanförskap och den bygger på egna och andras erfarenheter, samt en del fantasi.

Hanna Wallenstens monologkaraktär heter Lotta.

När Lotta börjar på dagis låter fröken alla barnen sätta sig i en ring runt henne så att de kan känna på hennes hår. Barnen tar på Lotta och drar henne i håret. "Kolla det står rakt upp", "ja, det känns som svinto".

- Jag hatar när folk tar i mig, tänker Lotta.

- Folk måste respektera även ett barns integritet, kommenterar Hanna Wallensten ovanstående scen.

Hur vill du bli bemött?

- Som en vanlig människa. Det är inget konstigt alls, men det är viktigt att jag blir respekterad när jag säger att något är privat.

Hon menar att det är viktigt att omgivningen väljer att se likheterna i stället för att fokusera på det som avviker från normen.

- Vi människor är överlag mer lika än olika.

MARIA RINGBORG

Mer läsning

Annons