Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Medier: Namnpublicering - en känslig fråga

Annons

Hur kan det komma sig att medierna gör olika bedömningar vid namnpubliceringar? Det är en fråga jag fått allt oftare under den senaste tiden. Det är speciellt två "fall" som läsarna engagerat sig i och funderat över. Dels gäller det rättegången efter mordet i Äppelbo, dels innehållet i tv-programmet Uppdrag granskning där Borlängebon Tage Collberg hamnat i fokus.

Många har också frågat sig varför tidningen inte lämnat ut namnet på den politiker i Falun som misstänks ha förskingrat pengar ur ett par föreningskassor.

Vi, liksom andra medier, försöker efter bästa förmåga att följa de etiska regler som finns för press, radio och tv. Men redaktionerna gör olika bedömningar och personligen har jag uppfattningen att exempelvis namnpubliceringsfrågan måste avgöras från fall till fall.

I pressens regelverk heter det bland annat: "... avstå från publicitet som kan kränka privatlivets helgd, om inte ett oavvisligt allmännintresse kräver offentlig belysning... visa alltid offren för brott och olyckor största möjliga hänsyn... överväg noga konsekvenserna av en namnpublicering som kan skada människor...".

Under rättegången om mordet i Äppelbo har vi hela tiden beskrivit den åtalade som den mördades sambo. Skälet till att vi inte valt att publicera bild och namn på den misstänkte har att göra med en viktig princip vi försöker följa, nämligen att överväga namnpublicering först i samband med fällande dom.

I våra överväganden har vi också tagit hänsyn till både den mördades och sambons anhöriga.

I morgon kommer tingsrättens dom mot den åtalade. Då måste jag som ansvarig utgivare på nytt överväga frågan om namnpublicering.

I vargdebattens kölvatten har Tage Collberg i Borlänge kommit att stå i händelsernas centrum. Han är nu också misstänkt för jaktbrott. Men han är definitivt inte dömd för något brott.

Att Tage Collberg inte "skyddats" i medierna beror framför allt på att han själv valt att träda fram. Dessutom är han företrädare för en organisation som deltar i den offentliga debatten kring rovdjursproblematiken. Han betraktas, i likhet med kommunalråd, landstingsråd, riksdagsledamöter och, för den delen, även chefredaktörer med flera, som en offentlig person och får tåla en tuffare bedömning av medierna.

När det sedan gäller politikern i Falun som misstänks ha förskingrat pengar från två föreningar i Falun, har det varit tämligen glasklart att vänta med en identifiering av den misstänkte, trots att han är en offentlig person.

Politikern är ännu så länge endast polisanmäld, det föreligger ingen polisutredning, ännu mindre något åtal. I en sådan situation måste också en politiker kunna uppleva att medierna tar ett ansvar i publiceringsfrågan.

De pressetiska reglerna är ett bra stöd när press, radio och tv ska besluta i publiceringsfrågor. Men eftersom läsare, lyssnare och tittare konstaterar att vi gör olika bedömningar, inser var och en att regelsystemet inte är någon lag.

När jag som ansvarig utgivare för den här tidningen fattar ett publicerings-

beslut vet jag sällan eller

aldrig hur andra mediers-

ansvariga tänker.

Det är säkert många saker som påverkar besluten.

Jag måste alltid stå för beslutet även i publiceringsögonblicket.

CHRISTER GRUHS

Mer läsning

Annons