Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Med katt under hett plåttak

Annons

- Man lever det här. Man lever bilen, säger Magnus Björklund som bjuder in till sin Impala 63 Chevrolet.

För den oinvigde är det en annan värld som sakta glider förbi med ett sött Wonderbaum-moln efter sig.

För den ovane finns det många saker att fundera över. Som varför en obligatorisk arm hänger ut från passagerarsätet. Eller varför de häftigaste amerikanska bilarna har så tunga magar att de tar sig över farthinder bara med upprört gnissel från fjädringen.

För den okunnige är det en oerhörd ynnest att få en personlig guide till bilfantasternas universum.

Magnus Björklund har till och med en förklaring till vingarna som ingen bil någonsin lyckats lyfta med:

- Det är det estetiska som är viktigt. Det ska vara njutbart att titta på en bil, det har vi aldrig förstått här i Europa där vi bara satsar på strömlinjeformade modeller. I USA ska det vara störst, bäst och vackrast och det syns verkligen på bilarna.

Amerikanarna är fullständigt dominerande i Rättvik under cruisingen. Svenskar är inställda på att fixa med sina bilar och tar sig an åk som skulle hamnat på skroten i USA. Resultatet blir många gånger bättre än den ursprungliga produkten.

Vi möter en ensam SAAB. Grå. Och en Volvo. Biege. Båda sparsmakat vackra - men på ett mycket svenskt vis.

För Magnus är cruisingen en viktig del av den raggarkultur han och vännerna i Road Runners tillhör. De hjälper till att arrangera under veckan.

- Classic Car Week är etablissemanget: äldre bilägare med villan betald och ungarna utflugna. De kör i snobbiga bilar. Jag kommer kanske också att sitta där när jag är femtio, men nu tillhör jag raggarklubben.

Det som förenar är bilintresset. Det viktiga är att man är intresserad och kan något om sina prylar, inte bara köper sig till ett lyxåk, menar Magnus.

Vi defilerar förbi tusentals åskådare med picknick, minikök och förråd som skulle räcka en vecka. Eller en hel cruising. För den består av en hel del väntande.

"Svenssonbilarna" på väg norrut och av misstag fast i bilköerna, svär ljudlöst bakom air condition-stängda rutor.

Förutom "svenssonbilar" finns "glidarbilar" (en sådan vi sitter i) och "muskelbilar" som ser mer racer ut och har fler hästkrafter i mindre utrymme.

Sedan finns det "negerbilar" också, ett omdöme som tilldelas en Cadillac från 60-talet. Den har fyra dörrar, vilket är helt förkastligt i cruising-världen. Det kan göra 20-30 000 kronor i prisskillnad på en fin bil.

Fyra dörrar är tvärt om praktiskt om man ska gå på raggen. Det blir lättare att slänga i och ur folk. Magnus Impala har gått på raggen i Stockholm i många år.

- Det betyder att många pilsner har fläckat de här sätena. Den har lite krockskador, kanske någon tilltygad kofångare. Det är fest och skoj i bilen helt enkelt, förklarar han.

Ingen stress märks i leden. Min egen arm har redan intagit hängvinkeln i fönstret och det strömmar glad rock'n'roll ur högtalarna. Men i längden...

- Vi gör annat också. Ofta är man ett helt gäng i bilen och stannar mycket. Och så grillar vi.

En bländande Cadillac svänger ut framför oss. Dalarna kallas Sveriges Californien för att märket är så vanligt här.

- Ungefär som en Volvo, säger Magnus.

JOSEFIN OLEVIK

Mer läsning

Annons