Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Marianne Boberg Persson

Annons

Annandag pingst omkom Marianne Persson (född 1947) i en trafikolycka. Tre månader dessförinnan hade hennes make, Sven, avlidit i deras hem, Karisgården, Königshyttan.

Marianne (Boberg) föddes i Skuggarvet, bland sex syskon, och flyttade med sin dotter Susanne till "Tjönkhyttan" för cirka 25 år sedan. Där blev hon en sammanhållande kraft i det gästfria hemmet och en populär person i byn. Hon och Sven fick två söner, Marcus och Christian.

Hon var solen i byn, formulerade en granne. Alltid glad, hjälpsam, välkomnande, vinnande och generös. Hos henne fanns ett smittande skratt

som snabbt skapade en glad stämning. När denna sol gick ner drog en mörk skugga genom byn och i tystnaden fanns en saknad som omfattade alla som bor eller hälsar på där. Hon "fattas oss," som Astrid Lindgren har formulerat sorg i Ronja Rövardotter.

Ett personligt minne: När jag och min familj som nyinflyttade för första gången promenerade längs vägen till karlfeldtsdiktens Pungmakarbo, såg vi en ung blond kvinna komma i sin sulky efter en snabbt travande häst. Hon stannade till och sa Välkomna till byn. Hon höll tömmen i ena handen och delade ut en kram med den andra. Kom hem och hälsa på! Det blev början till de många fina grannbesök som alltid inledde vår vistelse i byn.

Marianne gillade djur av olika slag, hästar, kor, katter, hundar och grisar.

Hon skötte om gårdens djur med omsorg och kunnighet. Hon kunde konsten att hugga i och hanterade dynggrepen lika skickligt som hästarnas tömmar. Maken Sven hade i Marianne en ovärderlig hjälp då det gällde att träna ofta framgångsrika travhästar.

De senaste åren av Svens och Mariannes liv var speciella. Maken led av sviterna efter en stroke, och ville att bara makan skulle sköta om honom. Det var ett ofta tungt arbete, som hon utförde på ett uppoffrande och kärleksfullt sätt. Några dagar före sin död planterade hon på tomten ett vårdträd , till minnet av Sven. Omkring stammen lyser försommarens blommor.

Marianne hade ett favoritställe, den lilla bänken uppe vid Lindammen strax norr om byn där bäcken forsar ut över fördämningen. Där såg hon ut över vattnet och gräsöarna.. Sommartid tog hon sig ett bad, steg ned i vattnet som en blond huldra. Där upplevde hon naturens inspiration inför fortsatt vardagsarbete.

Vi hoppas att det dit hon kommer ska finnas en bänk och en Lindamm med en sprudlande bäck, en plats som ger ro för själen efter slutad arbetsdag. Troligen lyfter hon där upp dragspelet i sitt knä och spelar en valsmelodi, som hon spelade vid festliga tillfällen i sitt kära Tjönkhyttan.

AILA

Mer läsning

Annons