Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lotass tillbaka vid Kallkällan

Annons


Det är tidigt 1900-tal, vilket märks både i handling och språk. Främst handlar det om det hårda livet på landet, och kampen för att anpassa sig till ett framväxande modernt samhälle. Olika kulturer möts och har svårt att kommunicera med varandra. Å ena sidan tjänstemannen som vill införa vetenskapliga metoder i bruket men inte förstår böndernas situation. Å andra sidan bonden som inte har de resurser som krävs för att genomföra moderniseringarna. Ofta slutar det i fattigdom eller död.

Som när Lindgrens Viktor i sina strävanden att skaffa en fru bestämmer sig för att rikedom är den bästa vägen. Han planerar därför ett växthus där hans framtida succé som Blomsterkungen ska inledas. Men projektet, med allt vad det kräver i investeringar och kunskap, växer honom över huvudet och i stället förlorar han det lilla han redan hade.

Eller när bondhustrun av sin far ärver en skogslott som visar sig vara en obrukbar mosse. Bonden vill utdika för att åtminstone kunna odla potatis på lotten, men i den skrift han skickar efter från Svenska Mosskulturföreningen påbjuds att utdikning måste göras efter bestämda normer och formler. Sitter så bonden böjd över snåriga formler och obegripliga termer tills det går runt i huvudet på honom.

När de olika världarna kolliderar blir utvecklingens pris den lilla människan och det gamla livet. På något sätt känns det som om Lotass vill återupprätta det gamla med sin roman. Och då passar det alldeles förträffligt med den språkblandning hon valt, som är ömsom arkaisk med närmast dokumentära inslag och ömsom modern.

Som helhet är "Band II. Från Gabbro till Löväng" lågmäld, tillbakahållen och virtuost välskriven. Alltsedan debuten har Lotass skapat ett alldeles eget språk som inspirerats av dialekt, vetenskaplig korrekthet och autentiska historiska skrifter. En synnerligen lyckad och charmfull syntes.

Titeln känns dock något märklig. Och mycket klarare blir det väl egentligen inte efter läsningen. Precis som i ett uppslagsverk består romanen av korta stycken, rubricerade i bokstavsordning. Fast den börjar inte med Gabbro och avslutas heller inte med Löväng, utan löper från Gagnvirke till Ljusgroning.

Stundtals är det också svårt att hitta någon omedelbar anknytning mellan rubrik och innehåll. Att det inte finns något Band I, och inte heller lär följa fler band, antyder att romanen ska tänkas som fragment av en svunnen värld, de enda som gick att rekonstruera.

Det blir aldrig något komplett uppslagsverk. Och det är heller inte meningen. Det är trots allt en roman, som lånat sin form av uppslagsverket.

Med formen följer också att Lotass slipper hålla sig till en enkel och entydig kronologisk utveckling. I stället kan olika händelser omtalas innan de, så att säga, sker, varför en omläsning kanske är nödvändig för att fullt uppskatta allt det romanen rymmer.

Kul vore också att läsa den parallellt med hennes första roman. Då växer säkert de olika karaktärerna och miljöerna ut ännu mer - och de är de väl värda att göra.

"Band II. Från Gabbro till Löväng" är en särdeles lyckad roman, skriven av en driven stilist med en egen och särpräglad röst. Jag längtar redan efter nästa bok från Lotta Lotass, och hoppas innerligt att den snart ligger på bokdiskarna.

DAN BRUNDIN

Mer läsning

Annons