Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Låtarna som vi aldrig lyckas glömma

Annons

Det gör ni säkert. För tänker ni efter en liten stund, så kan ni säkert refrängen till någon gammal Melodifestival-låt.

Jag kan många - men inte alla.

Någon expert är jag inte. Det är finns många, många i vårt avlånga land som kan rabbla fullständig fakta, sjunga hela låtar eller delar ur dem.

Men jag ligger nog en bra bit över genomsnittet i melodifestivalintresse.

Jag har så länge jag kan minnas varit intresserad av Melodifestivalen, eller Schlagerfestivalen som jag oftast själv benämner tävlingen.

Utanför sportens värld, är Melodifestivalen mitt stora intresse.

Jag läser böcker i ämnet, lusläser vad tidningarna har att säga i ämnet och missar aldrig en Melodifestival på tv.

M M M

Sedan 1973 har jag faktiskt bara missat festivalen på tv en enda gång: Nämligen 1987. Då låg jag i lumpen, ute i fält, och det var liksom lite svårt att bära med sig en tv.

Men en radio hade i alla fall någon sett till att få med sig, och kring denna slog vi oss ner i vårt tolvmanna-tält.

Att Lotta Engberg kunde vinna med "Fyra bugg och en coca cola" är för mig fortfarande en gåta. Inte minst med tanke på att bland de slagna i fältet 1987 fanns låtar som "Alexandra" med Sound Of Music och inte minst Lena Philipssons "Dansa i neon".

Genom åren tycker jag faktiskt bara att två vinnarlåtar varit sämre: Ingvar Wixell - "Annorstädes vals", Lasse Holm/Monika Törnell - "E´de´det här du kallar kärlek".

Den senare också beskriven som låten "där artisterna kastade färg på varandra".

M M M

Än bäst då?

Håller vi oss till vinnarlåtarna blir svaret otvivelaktigt:

"Det börjar verka kärlek, banne mig". Clas-Göran Hederströms etta från 1968.

Text och musik av Expressen-journalisten Peter Himmelstrand, som även skrev treorna "Gå och göm dig, Åke Tråk" och "Du vet var jag finns" det året.

- Jag är inte kompositör. Jag skriver låtar. Det är en jävla skillnad, sa Himmelstrand i en intervju i Leif Thorssons bok "Melodifestivalen genom tiderna".

Låtar kunde han skriva. Och "Det börjar verka kärlek, banne mig" har allt vad en schlagerlåt ska innehålla.

Och den håller fortfarande, 34 år senare.

Vilket bevisas av att bitar av låten fanns med i lördagens vinnarbidrag "Hon kommer med solsken" som Östen med Resten framförde. Så kan det gå, när man skriver en låt som håller i generationer.

M M M

Många årgångar har varit bättre än andra, mycket bättre till och med.

Jag skulle vilja framhålla 1975 som en sådant exempel.

Att Lasse Berghagen vann med "Jennie, Jennie" och fick försvara Sveriges färger i den första Eurovisionsschlager-finalen på svensk mark, det minns ni säkert.

Men det fanns som sagt fler starka kort. Gimmicks var tvåa med "Sången lär ha vingar" och Svenne & Lotta trea med "Bang en boomerang".

Björn Skifs var femma med "Michelangelo", Hadar & Glenmarks var sexa med "Lady Antoinette" och Landslaget sjua med "Den gamla jukeboxen".

Många av låtarna blev oerhört populära och många spelas ju även i dag flitigt på radion. Men jag har en egen favoritlåt från det här året:

"Ska vi plocka körsbär i min trädgård" med Ann-Christine Bärnsten, som slutade nia i finalfältet.

En låt som, faktiskt, fått en viss kult-stämpel på sig. Anledningen kan finnas i Bärnstens inte helt tonsäkra sång. Men jag minns det som i går, när tv-bilderna visade Ann-Christine vandrande i en körsbärsträdgård sjungandes.

Själv tycker jag att det är en bra schlager-låt, och jag har faktiskt själv sjungit några strofer ur låten direkt i radio för fem-sex år sedan. "Flipp eller flopp" hette programmet som Radio Dalarna sände med Mats Ingels som programledare. Vid det tillfället - spänd och nervös som jag var - fick jag för mig att Monica Forsberg sjungit låten, vilket jag här och nu ber så mycket ursäkt för.

Ann-Christine Bärnsten - du är min eviga vinnare!!!

M M M

Till sist:

En riksspelsman har också varit med i melodifestival. 1977 uppträdde nämligen Erik Öst med popsångaren Kennet Greuz framförandes låten "Olä mä fiola" som Little Gerhard minsann hade skrivit.

Den hade ni glömt, va?

Men inte jag...

ANDERS NORIN

Mer läsning

Annons