Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lars-Erik Näs

Annons

När jag kom till Rönnäs sommaren 1987 var det inte bara den fantastiskt vackra byn och min blivande man som gjorde att flyttlasset gick från Stockholm året därpå. Det var även alla dessa underbara bybor, där en av de stora profilerna var Lars-Erik Näs, eller Näs'n som alla sade. Han var alltid glad och öppen. Pratade med alla, bubblade nästan över av skratt, men var samtidigt, vad jag har förstått, den största drivkraften inom byn under årens lopp. Det var till exempel Näs'n som drog igång ett nytt kyrkroddslag i mitten av 1970-talet efter många års uppehåll. I dag kan ju Sturgubben från Rönnäs stoltsera med ett starkt ungdomslag, något som inte hade varit möjligt utan Näs'n. Hans insats gjorde att den gamla kyrkbåten räddades från att torka sönder i något båthus.

I mitten av 1990-talet flyttade Näs'n in till Noret och med honom försvann då en del av byns lyskraft. Ingen drog längre igång spontana grillkvällar under somrarna, slut blev det också på trevliga tillställningar i bystugan och bra mycket glesare mellan tipspromenaderna. Nej, faktum är att solen aldrig sken så där riktigt klart över Rönnäs mera och himlen blev aldrig så där härligt blå igen. Numera ligger även ett grått, fuktigt dis över hela Leksand, som inte vill försvinna hur än vädrets makter stretar.

Tankarna går naturligtvis till hans nya livskamrat Marianne, barnen Madeleine, Anders och Tina, liksom deras mamma Marianne. Näs'n fick tillbringa alldeles för kort tid på denna jord, men när jag står i Rönnäs och tittar upp mot natthimlen syns det en stor, klar stjärna som blinkar och blinkar. Jag kan inte annat än le och vinka tillbaka.

CECILIA BLOMQVIST

Mer läsning

Annons