Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lär bilisterna avliva trafikskadade djur

Annons

I vargdebatten pratas det så mycket om de 50 miljoner kronor som årligen utgår till eftersöksarbete.

Sanningen är denna: Eftersökspengar utbetalas endast vid eftersök på älg, och med futtiga hundralappen per timme för eftersökarna. Till det kommer ett timtillägg på 50 kronor för eftersökshund, samt ersättning för körsträcka.

För rådjur betalas inget alls, hela den delen är helt ideell, och ändå är det rådjursolyckorna som dominerar. Eftersök på rådjur är oftast lika svårt som på älg, men jobbet utförs i rent humanitärt syfte.

Mindre insatta personer menar att köttet efter ett trafikskadat rådjur borde räcka som kompensation.

Förvisso får jägarna köttet, men det är inte alla jägare som vill äta ett färdigmalt rådjur med hår, urin, avföring, maginnehåll, levrat blod, avslitna inälvor och benflisor.

Ibland är det inte ens lämpligt som hundföda.

Det finns också ett stort mörkertal över trafikskadade djur som inte rapporteras av bilföraren, så att en eftersökning kan komma till stånd.

Föraren smiter undan sitt ansvar. Det är ju inte enbart jägare och eftersökare som ska ta sitt ansvar, det åvilar även den påkörande bilisten.

Vi har skräckexempel på bilförare som kört på rådjur på ett ställe, men inte meddelat polisen förrän vid hemkomsten 20 mil från olycksplatsen. Under tiden låg det svårt skadade rådjuret på en åker med hemska plågor.

En trafikant, som tyckte synd om det stackars djuret hade också försökt "trösta" det, med påföljd att djuret i ren självbevarelsedrift mödosamt rest sig upp och släpat sig iväg mot skogen. Olyckan skedde enligt uppgift vid middagstid, men det hade hunnit bli sen kväll innan djuret äntligen kunde avlivas, allt orsakat av en ansvarslös bilförare, och en huvudlös "tröstare". Tillsammans förlängde de djurets lidande med sex helt onödiga timmar.

Vi vet även att bilförare som inte haft något att avliva djuret med har valt att ta fart och köra över djuret tills livet förhoppningsvis flytt.

Vid ett tillfälle sprang bilföraren längs med vägkanten och sökte förtvivlat efter en sten för att försöka avliva ett påkört rådjur. Han hittade inget lämpligt föremål, så det skadade djuret låg med kippande andhämtning tills en medtrafikant dök upp med ett fälgkors som fick bli avlivningsredskapet.

En bilist hade inget annat än en lätt aluminiumsnöskyffel att avliva djuret med. Förarens totala avsaknad av kunskap gjorde avlivningen extra plågsam, emedan hon försökte slå ihjäl djuret med det lätta skyffelbladet istället för att använda det betydligt tyngre skaftet.

Jag vill inte rekommendera att en orutinerad bilförare försöker avliva en trafikskadad älg, med fara för sitt eget liv. Men jag hävdar bestämt att i körkortsutbildningen bör absolut ingå utbildning i avlivning av åtminstone mindre djur.

De uppräknade fallen är inga tillfälligheter, det förekommer sannolikt oftare än vi tror plågsamma avlivningar av trafikskadade djur, på grund av okunskap.

Jag har uppvaktat Vägverkets körkortsavdelning, men de tycker inte att det ansvaret ligger inte inom deras område.

IVAN RÖNNBÄCK

Mer läsning

Annons