Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lång väg till euron

Annons

1991 antogs det så kallade Maastrichtfördraget, som förde länderna närmare varandra. Principen om den inre marknaden med fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och människor slogs fast. För att nå dit började man skapa en gemensam valuta.

Första steget togs egentligen redan ett år tidigare, när det blev fria kapitalrörelser mellan EU-länderna.

Dessutom sattes ett övergripande växelkurssamarbete i sjön, ERM (european rate mechanism).

Medlemsländerna fick en fast växelkurs mot varandra och de enskilda valutornas kurs fick bara avvika med högst 2.25 procent gentemot tyska D-markens kurs.

ERM tog en ände med förskräckelse efter bara något år. I Sverige fick vi en ränta på hela 500 procent innan vi drog oss ur. För andra gick det inte heller så bra. För tio år sedan gick ERM i graven.

Beslut fattades också om att medlemsländernas centralbanker skulle bli självständiga och inte som hittills styras av riksdagen.

Nästa steg blev inrättandet av EMI, europeiska monetära institutet, som kom att förbereda en valutaunion. Tillsammans med ländernas centralbanker skulle man skapa den europeiska centralbanken.

I arbetet med de första två stegen deltog samtliga av dagens femton EU-länder, även Sverige.

När valutaunionen blev verklighet 1999 var det bara elva länder som gick med. Två år senare anslöt sig också Grekland.

Storbritannien, Danmark och Sverige stannande utanför.

I de nuvarande tolv EMU-länderna har den europeiska centralbanken tagit över ansvaret för penningpolitiken från ländernas centralbanker.

Dessutom finns ett frivilligt valutasamarbete, ERM2. Danmark är enda landet som låst sin växelkurs på detta sätt mot euron.

Euron, alltså den nya valutan, fanns i början bara elektroniskt. Folk fortsatte att betala i sedlar och mynt i gamla valutor. 2002 byttes sedlar och mynt ut och bara någon månad senare hade tolv länder helt gått över till euron.

För att EMU ska fungera krävs alltså dels en gemensam centralbank. Dessutom krävs en viss ekonomisk stabilitet i medlemsländerna.

ROSA GOLZIO

Mer läsning

Annons