Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kurs för revyälskare

Annons

- Efter vän ska det höras ett tydligt vibrato. Är det för svårt så skaka lite, tipsar kursledaren Kerstin Sonnbäck.

Stämmorna fylls på och en del i gruppen sjunger bara "aaappppa".

- Här ska man bryta till i rösten som i joddling eller country, säger Kerstin.

- Då jag ska sjunga infinner sig samma känsla som då jag ska till tandläkaren. Det bildas slem i halsen och så får jag hosta, säger en av kursdeltagarna och harklar sig.

- Det här är revyfolk från hela Sverige. Från Kallax i norr till Torsås i Småland. Många har sjungit förr och många är det som är specialiserade på sketcher och monologer. De sistnämnda vill träna upp sina röster. De får lära sig hur man handskas med instrumentet röst. Spelar man en skröplig gammal gubbe eller en liten flicka är det naturligtvis viktigt att ha rätt röstläge till rollen.

Är det verkligen så att alla kan lära sig sjunga?

- Ja, mer eller mindre. Titta bara på andra kulturer. Där är det aldrig någon som ifrågasätter. Där är alla med, säger Kerstin som haft mycket kontakt med afrikanska folk

Kerstins yrke är att vara lärare i jazz vid Kungliga musikhögskolan i Stockholm. Lärare är hon också på Sjöviks folkhögskola och så har hon körat bakom bland annat Jerry Williams.

Några dörrar längre bort i Folkets hus korridorer pågår en kurs i att patinera och sy för scenen. Här har deltagarna klippt, målat och skrubbat med sandpapper för att få fram den rätta patinan för ändamålet.

Med rätt patineringsteknik får de scenkläderna att se ut som om de använts länge.

Diskussionen går om hur och varför det inte tas större hänsyn till scenkläderna.

- Det vore bra om man kunde filma före, säger någon.

I stället är det så att en del inte får se kläderna förrän till genrepet.

- I damrummet har vi en spegelvägg där vi åtminstone kan se hur vi tar oss ut, inflikar nästa.

Att det ska vara en öppen dialog är de alla överens om.

- Det här borde gå att lösa på något fint sätt. Det gäller att alla får se kläderna i tid och i rätt belysning, säger kursledaren Åsa Tigerstrand och visar upp en snorgrönfärgad läkarrock som inte alls gjorde sig så bra på scenen som det var tänkt.

Det gäller att ta i ordentligt så att även publiken som sitter ett tiotal meter bort ska se effekten. Här var det belysningen som inte var rätt ställd.

När det gäller dyrbara kreationer som långa klänningar med släp är det bra om det finns en enklare klänning att repetera i.

Åsa Tigerstrand som är utbildad teaterskräddare, modetecknare och hattmakare med många års verksamhet bakom sig får de revyälskande kursdeltagarna att insupa alla kunskaper.

-Vi ska vara rädda om scenkläderna. De här militärbyxorna har jag bara sytt på en tygbit med lite rivna trasor på nertill så att de ska se gamla och slitna ut.

Upptill gör det inget hur de ser ut då aktören ska ha en lång skjorta över, säger Åsa och återgår till att visa hur man på ett enkelt sätt skrubbar byxknän så att de ser slitna ut.

MONICA ELMQUIST BROMAN

Mer läsning

Annons