Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kultur som friskfaktor

Annons

Nu är det inte riktigt så enkelt att landstingspengar som går till kultur därigenom går förlorade ur ett vård- och hälsoperspektiv. Det finns tvärtom rikligt med både forskningsresultat och kliniska erfarenheter som talar för att tillgång till ett varierat kulturellt utbud har stor betydelse för människors hälsotillstånd.

I en svensk vetenskaplig befolkningsstudie (baserad på Undersökningen av Levnadsförhållanden, ULF, samt en undersökning av rehabiliteringsbehovet, Rebus) analyserades fritidsaktiviteter i stora urvalsgrupper i befolkningen.

Bland annat gjordes en kartläggning av deltagande i olika kulturella evenemang - besök på bio, konserter, museer, teatrar och konstutställningar. Efter tolv år gjordes en uppföljning av undersökningsgruppen avseende dödlighet och självuppskattat hälsotillstånd.

Efter det att korrigeringar gjorts för olikheter i bakgrundsfaktorer (bland annat ålder och kön, motions- och rökvanor, långvarigt sjukdomstillstånd, utbildningsbakgrund, inkomstnivå och socialt nätverk) sågs betydande skillnader i överlevande och självupplevd hälsa i den grupp som ofta ägnade sig åt kulturella aktiviteter.

Positiva hälsoeffekter kunde också påvisas hos de personer som under uppföljningstiden ökat sitt deltagande i kulturlivet. Ett ökat kulturutbud som möjliggör för alla grupper i samhället att ta del av denna stimulans tycks således kunna förbättra befolkningens hälsotillstånd.

I sjukvården i dag möter vi många tillstånd som inte kan förstås och förklaras enbart utifrån naturvetenskapliga utgångspunkter och som heller inte enkelt låter sig förebyggas genom undvikande av riskfaktorer avseende kost, motion, tobak och alkohol.

Bland "den moderna tidens sjukdomar" finns till exempel fenomenen multipel kemisk överkänslighet, amalgamsjukdom, elkänslighet, kroniskt trötthetssyndrom och utbrändhet. Dessa "ogripbara" tillstånd är svåra att förstå och passar inte in i de biomedicinska modellerna. De saknar den önskvärda objektiviteten och har inga tecken som kan iakttas utifrån med hjälp av undersökarens sinnesorgan eller aldrig så avancerade tekniska procedurer.

Vad har då detta med kultur och hälsa att göra? I ett helhetsperspektiv på hälsa betraktas hälsa inte som ett statiskt tillstånd med avsaknad av sjukdom, utan mera som ett dynamiskt jämviktstillstånd där olika hälsofrämjande faktorer motverkar sjukdomsframkallande faktorers inverkan.

Undersökningar visar att tre av fyra personer under en månad upplever någon form av hälsoproblem som till exempel muskelvärk, trötthet, oro, magont, sömnbesvär, huvudvärk och yrsel. Av dessa personer är det emellertid bara var tredje som söker sjukvårdskontakt för sina krämpor. Majoriteten hanterar själv sina besvär och låter dem inte få ta överhanden i tillvaron.

Intressant blir då att försöka förstå hur dessa annorlunda "friskfaktorer" ser ut.

En "friskfaktor" för många är utan tvekan engagemang i kulturella aktiviteter. En förutsättning för detta är förekomsten av ett rikt och varierat kulturutbud i lokalsamhället.

Kulturella aktiviteter kan ge innehåll, mening, tröst och lust i livet. Kulturella upplevelser kan ske i enrum eller tillsammans med andra. I båda fallen finns möjligheter för mänsklig utveckling i form av förståelse för svårpreciserade kvaliteter och komplexa sammanhang.

Att lystra till en-fråge-politikern Gunnarssons populistiska lockrop där snabbinopererade höftleder ställs i motsats till ett levande kulturliv med bibehållet landstingsstöd leder inte framåt.

Budskapet "inga landstingspengar till kulturen" ekar lika tomt och ihåligt i dag som när Gunnarsson för många år sedan först lät det spridas via lokaltidningarnas debatt- och insändarsidor.

Landstingets uppdrag att främja en god hälso- och sjukvård för alla länets medborgare är stöd till kulturen ett fortsatt viktigt åtagande.

HANS HALLBERG

Mer läsning

Annons