Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konsertrecension: Scorpions

Annons

Scorpions
Festivalscenen, Sweden Rock
23.30, fredag 11 juli
publik: närmare 20 000 personer

Klaus Meine & hans hårdrockskompani öppnar kvällen med två låtar från den pinfärska "rockskivan" Unbreakable.

Det bästa man kan säga om dem, och nu menar jag verkligen det bästa, är att de inte knäcker. Scorpions tar förvisso ett kliv tillbaka från powerballadernas mindre gyllene rike på sitt senaste album, men plaskar i stället ned foten mitt i den tyska serietidningsrockens rike.

Det låter helt enkelt Kalle Anka.

Någon har med sig en Simpsonflagga att vaja med längst framme vid scenkanten och möjligen hade Homer kunnat bli lite kär i Scorpions "nygamla" tyska hårdrock.

Men antagligen hade han också spottat och fräst som en kolerisk anka.

Bad Boys Running Wild innebär en smärre kvalitetshöjning, men det är först med gamla godingen The Zoo som Scorpions visar någon form av klass.

Vad är det vi får?

Jo, breda delayhängda gitarrsjok med relativt vass riffegg, Klaus Meines genomträngande klara och karakteristiska röst och en mycket väl tillskruvad ljudbild.

Matthias Jabs är en duglig sologitarrist, Rudolf Schenker en bisarr blond scenclown och Klaus Meine en sällsynt tonsäker sångare. Det är liksom inte musikerna som är behäftade med fel och brister, utan själva musiken.

Den välvilliga tyska arenahårdrockens glansdagar är helt enkelt förbi.

För evigt.

Det är inte bara låtmaterialet som känns anakronistiskt hos Scorpions.

Bandet blandar vin och vatten med en drucken dåres sinne för vett och etikett.

Ett tio minuter långt och idiotdåligt trumsolo följs av en juste version av Blackout. Detta följs i sin tur av ett fem minuter långt och pestusel gitarrsolo, som i sin tur följs av en ganska trevlig Big City Nights.

Snacka om häxblandning.

Men sådana är de, de gamla tyska rockrävarna.

Att extranummer som Still Loving You och Rock You Like A Hurricane låter väldigt bra förmår inte rucka en millimeter på det faktum att en livekonsert med Scorpions år 2004 är en såsig och långtråkig historia.


GÖRAN PETTERSSON

Mer läsning

Annons