Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Kompisarna får vänta"

Annons

Hur många gånger har inte en våg av "jag orkar inte" symtomet kommit över en när man vänt blicken mot högen av läxböcker? Visst längtar man bort.

Henrik Moberg, som just slutat nian på Britsarvsskolan i Falun, tar flykten till tennisbanan. Här tillbringar han minst sju timmar i veckan. Visserligen kan man ju tycka att sju timmar i veckan är väl mycket. Men Henrik berättar att han själv valt hur mycket han vill träna.

Hur började det hela?

- Mina föräldrar tyckte att jag skulle börja spela tennis när jag var omkring nio år gammal, säger Henrik.

När har du tid med läxor egentligen?

- Det undrar jag också. Jag tränar sju timmar i veckan, uppdelat på fyra träningspass. Det är både fys- och tennisträning. Sedan är det matcher och turneringar ibland också. Det blir ungefär en match på två veckor och en turnering i månaden. Jag försöker plugga på onsdagar, jag har ingen träning då. Men när det är mycket prov får man skippa träningen, säger Henrik.

Väl medveten om att denna unge man har en ganska fullspäckad tillvaro undrar jag när han tar sig tid med kompisar. Henrik berättar att det inte finns särskilt mycket tid över till det under veckorna.

- Det får vänta till helger och lov. Men man får ju många kompisar inom tennisen och de träffar man ju på träningen, fortsätter han.

Henrik Moberg kommer att fortsätta att kämpa på i skolan och framför allt på tennisbanan var så säkra.

Men hur ser framtiden på banan ut, sett ur ett längre perspektiv?

- Jag tänker spela så länge det är kul och bli så bra jag kan. Sedan får vi se hur långt det räcker.

JON HULANDER

Mer läsning

Annons