Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kommunals nej till alternativ ett låglöneskäl

Annons

Att Kommunal under lång tid allierat sig med socialdemokraterna i dess avvisande inställning till alternativa vårdgivare har därmed bidragit till att försena eller hindra etablerandet av nya aktörer, arbetsgivare och entreprenörer inom den traditionella kommun- och landstingssektorn.

Just Kommunals medlemmar har allt att vinna på att kunna välja mellan fler arbetsgivare än kommuner och landsting. Dagens inlåsning ligger inte i de anställdas eget intresse. När skall Kommunals ledning inse detta - på samma sätt som sjuksköterskorna och deras fackförening?

Sambandet mellan bristande konkurrens och låga löner är ganska okontroversiellt. Om det bara finns en dominant arbetsgivare på en marknad, kan denne betala lägre löner än om det rådde konkurrens om arbetskraften. Arbetsgivaren behöver nämligen inte oroa sig för att arbetstagarna säger upp sig och börjar jobba för ett konkurrerande företag, om de är missnöjda med lönen eller arbetsvillkoren.

I den nyss avslutade konflikten är det primärkommunerna och landstingen som är dominanta arbetsgivare. Den bristande konkurrensen inom vårdsektorn leder till låga löner, detta trots att det i dag råder brist på vårdpersonal. Detta resonemang stärks om vi tittar på statistik från Statistiska centralbyrån (SCB).

År 2001 var den genomsnittliga månadslönen för vård- och omsorgspersonal inom offentlig sektor 16 600 kronor, medan den inom privat sektor var 17 400 kronor. Skillnaden var alltså 800 kronor per månad.

Trots att arbetsmiljön inom vården och omsorgen är tung och stressig, är lönerna ofta lägre än inom andra sektorer.

Personalen känner uppgivenhet, men det finns sällan möjlighet att byta till en konkurrerande arbetsgivare som är villig att betala högre lön och erbjuda bättre arbetsvillkor. Frustrationen riskerar i dess förlängning att leda till ökade ohälsotal.

Kommer då inte löneökningarna att, indirekt via skattsedeln eller direkt via priset, leda till ökade kostnader för patienterna, när antalet vårdgivare ökar? Ja, det är möjligt, men sjukvården måste få kosta. Dessutom är det inte helt otänkbart att det finns möjlighet att göra vissa organisatoriska rationaliseringar inom vårdsektorn.

Konkurrens kan vara en positiv drivkraft när det gäller att utveckla och förbättra verksamheter. Det är alltså troligt att priserna - indirekt eller direkt - inte kommer att öka, trots att mångfalden innebär höjda löner.

Socialdemokratisk och vänsterpartistisk retorik har under lång tid smutskastat privata vårdalternativ och entreprenörskap inom vård och omsorg samt utbildning. Genom sitt stöd till s har Kommunals ledning därmed stött en politik som gått emot medlemmarnas egna intressen och löneutveckling.

Kommunal lade krokben för sig själva, när de under valrörelsen rekommenderade sina medlemmar att rösta på socialdemokraterna, ett parti som medverkat till att låsa in Kommunals medlemmar till offentliga arbetsgivare.

I stället borde Kommunalfacket, för sina medlemmars skull, klippa banden till ett specifikt parti och i stället se till vad som är bäst för medlemmarna genom att visa öppenhet för alla partier och därigenom börja arbeta för en ökad mångfald inom vårdsektorn.

Strejken och dess orsak kommer att leda fram till denna insikt bland Kommunals medlemmar. När når detta fackets högsta ledning?

LENNART SACRÉDEUS

Mer läsning

Annons