Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kol-Anders, Frelins och dollarturister

Annons

Efterkrigsårens somrar på 1940-talet bjöd Orsagossen på sällsamma upplevelser. Uppe på Fryksås fäbod fanns en äldre herre vid namn Kol Anders. Jag vill minnas att Kol Anders modemässigt levde upp till namnet: Alltid klädd i kolsvart kostym och hatt strövade han omkring bland fäbodstugorna. Han åtnjöt den tidens äldreomsorg. Det fattiga fäbodfolket såg till att Kol Anders inte behövde svälta eller fara illa. I gengäld erbjöd sig Kol Anders att ta med fäbodens damer på avstressande roddturer på Rädsjön, vars abborrar jag hade ett så gott öga till.

Min moder följde med Kol Anders på en sådan stilla balsamisk roddexpedition. Absolut vågfri var sjön, hög var den ljusa himmelen, svalorna iiiiiade, årorna knirkade, silhuetterna av mor och Kol Anders blev allt mindre, för att åter växa då Kol Anders girade babord och återvände till stranden, där jag stod som en rättvänd spegel mot sakvärlden.

Vi kom till en plats på Fryksås som bra mycket liknade himmelen. Den himmelska perfektionspunkten ett hundratal meter uppe i backen mot Rädsjön och därifrån har man en bedövande vacker utsikt över Orsa- och Morabygden. Närmare himmelen kan man inte komma här på jorden.

Frelins konditori i Orsa blev min första "arbetsplats". Jag kan ännu inte förstå hur mycket man kan hinna med på en sommar. Jag läste i Mora Tidning att anrika Frelins blivit ett riktigt fik igen. Dagens Frelins konditori har flyttats västerut och byggts på ruinerna av ett bageri, där bullar och matbröd bakades i vedeldade djupa ugnar. Jag har som elvaårig springgosse deltagit i arbetet där. Det gällde att dra ut långa träspadar med nygräddade bullar på.

Jag är den vanliga Frelin tacksam för springpojksansvaret. Det förnöjde självkänslan. En av dessa somrar kom en grupp turister från USA till Fryksås. Det var de berömda dollarturisterna, anförda av en spelman från Orsa som talangfullt exekverade Gärdebylåten för gästerna.

Elvaåringen blev vittne till det hela. Kan ni tänka er en större kulturkrock än den som uppstod då dollartanter i blått hår, högklackade skor och kilovis med guld runt hals och handleder och jänkare iklädda den tidens jetsetmode, de färgglada Trumanskjortorna, konfronterades med fäbodens fattiga, arbetsklädda, försagda men glada och gästvänliga urinnevånare.

Tänk er vilken kakofoni när parterna pratade med varandra på engelska och bonäsmål. Total förståelse uppstod först under tystnaden vid i förtäringen av kaffe och bullar med himmelen som tak. Dollarturisterna betalade rundligt för sig och försvann lika fort som de kommit. Kulturchocken höll i sig nära nog en hel vecka.

Matts Dahlström

Mer läsning

Annons