Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kåseri: Torskstopp på norskt vann

Annons

Hävt torskstopp, säger de i radion, med bottenljud för lomhörda...

Torskstopp? Det införde jag långt innan EU-kommissionen gav regeringen på nöten.

Om jag inte minns fel vållade mitt torskstopp lika stort väsen som ministrars dividerande.

Familjen drog ut till havs, till märkligt fiskafänge utanför norska kusten.

Till "torskvatten" utanför Landøy, i Halvards fiskrika vann.

Tre barn med stormande iver för fiskafänge utrustades med krok och rev.

Mannen medförde maskburk och kastspö, med speciellt lockbete för märkvärdigt tunga firrar.

Jag som vägrar trä mask på en krok eller hiva upp minsta sprattlande fisk, skulle hålla kurs.

Det gavs förhållningsorder...

Om jag inte passade båten, kunde vi ve och fasa utan livräddningsjolle eller nödraket, drabbas av soppatorsk och driva någonstans bort mot Doggers bankar.

Vem ville dit? Sättas i sjönöd med tre barn? Inte jag...

Dagens första napp fick besättningen att skälva - och till sjöss gasta som om vi råkat i sjönöd. Jag hyssjade, ingen lyssnade...

Barnen tjöt: Låt den leva, låt den leva!

Storfiskarn lät sig bevekas och släppte fisken i båtens botten.

Där låg torsken och sprattlade medan barnen grät över ledsna fiskögon.

- Släpp i den - igen!

- Näääjj! Han som krokat upp gav order.

- Detta är inte klokt. Skulle vi fiska eller? Jag bestämmer!

I samma veva nytt napp och förvåning över nästan hajliknande fiskar.

Tre ungar förenades i nya skrik. De vägrade beskåda torskmord och fiskars dödskamp i båtens botten. Den ena ville att fiskarna skulle få leva, den andra bad oss undersöka fiskens skador, den tredje tyckte att vi kunde skeppa torskbeståndet över bord.

Det rådde enormt väsen. Oenighet i alla led, hart när myteri.

Och storfiskarn fiskade och fiskade...

Till sist var hela båten fylld av stora hala firrar utrustade med förunderlig livsstyrka.

När storfiskaren till sist bestämt sig för att avliva, bar det sig inte bättre än att livskraftig torsk överlevde.

Största firren dängdes i båtens reling, utan resultat, nästa torsk knivhotades, men räddades av mellanbarnet, sista bjässen klubbades med en åra - och blod flöt.

- Mörda fisk! Nån kommer att straffa dig...Den äldsta av tre unga fiskare förvandlades omedelbart till vegetarian. I den stunden avbröts fiskafänget.

Jag gavs order, att i lätt bris lämna rodret, för kraftfullare färd till bryggan.

Där syntes halva norska fiskeflottan beskåda gastande svenskar, som under het diskussion "rovfiskat" i norskt vann.

- Grejt! Halvard nickade och snöt sig i armvecket.

Fångsten som självdött hivades upp i fem hinkar.

Vem skulle orka äta så mycket torsk? Vi kunde varken frakta eller frysa.

Jag stekte tre firrar med ströbröd, salt och peppar. Barnen åt korv och mos.

Resten av torskbeståndet begravdes på norsk mark. I trädgård med jordfästning omramad av unga tårar.

Kilovis med torsk vigdes till sista vilan, med norska blomster och bestämda order - omedelbart TORSKSTOPP.


BIRGITTA KNIFSTRÖM NORDÉN

Mer läsning

Annons