Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jan ser det vackra i alla stenar

Annons

Vi har samma intressen och njuter båda av sökandet efter stenar, säger han när han berättar om sin flickvän och fortsätter:

- Vi planerar. Ser till redskapen, hackor och annat, rep och klätterutrustning. Att klättra mellan tio och 15 meter upp på en högfjällsplatå är inget ovanligt. Ficklampor och bensinpumpen som vi använder för att pumpa vatten ur grottorna är med.

- Vi har också påsar och tidningspapper med för att förvara klustret i. De många kristallerna som sitter ihop får inte lossna. De görs försiktigt rena och visas på mässor.

Under Mossmässan i Norge förra året ställde de ut bergskristaller och vann därmed tävlingen Årets fynd. För tre år sedan fann de Norges största rökkvartsfynd.

- Det stod mycket om det i de norska tidningarna. Efter det fick vi känna på hur de hade det i det omtalade Klondike. Att leta kristaller kan jämföras med att vaska guld. Folk skjuter inte varandra men närapå.

Jan är glad över att hitta kristaller men tycker att alla stenar är fina.

- Du kan ta vilken sten som helst och slipa så blir den vacker, säger Jan och håller upp ett halsband med slipade slaggkulor.

I Stensliperiet, den kombinerade verkstaden och butiken vid Falu Gruva, finns smycken där stenarna är slipade och silvret smitt till originella hängsmycken och ringar. De flesta designade av Jan.

- Gedriten här är ett unikt

mineral i sig själv. Se på det stråliga mönstret som gör den så vacker. Gedriten kallas även

Falusten och finns på två ställen, i Falun och Ludvika.

Jan är stolt över att ha gått i

lära hos silversmedmästare Torbjörn Testad i Insjön men tycker ändå att själva letandet efter stenar är det allra roligaste.

Hur kom det sig att du blev så intresserad av stenar?

- Jag var omkring åtta år och farfar Edvin skjutsade mig på moped mellan Källviken och skolan i Främby. Det var under en sådan resa som jag hittade min första sten. Det var en gatsten. Efter det började Erkki, fasters man som arbetade i gruvan, att ta med sig stenar hem åt mig. Själv såg han som de flesta gruvarbetare inte skönheten i stenarna. När jag fyllt femton började jag själv gå omkring på gruvplanen och leta.

Många platser har besökts

sedan dess.

- Vid besök på ett diamantsliperi i Budapest fick vi, när ägaren förstod vårt stora intresse, följa med in i viprummet där små diamanter för ynka 150 dollar visades tillsammans med en större för 58 000 dollar. Då hade den en

liten slöja, berättade mannen, annars skulle den vara värd det dubbla.

Vi tittar på en fläckig jaspissten kallad dalmatiner.

- När vi var i München såg vi jaspissten slipad till just dalmatiner. Det var suveränt där så vi åker nog dit igen. Men vi har också nya planer. En resa till Himalaya lockar.

MONICA ELMQUIST BROMAN

Mer läsning

Annons