Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inte allsång men ändå lite mer folkmusik än Fireside

Annons

Christian Kjellvander är inte någon allsångsledare direkt. På årets Hultsfredsfestival sade han inte många ord mellan låtarna. Däremot talade musiken sitt eget språk - innerligt, varmt och melankoliskt. Då behöver man inte ropa hej till publiken.

Hur mycket folkmusik är Christian Kjellvander?

- Bra fråga. Jag vet inte - mer än Fireside i alla fall, säger han.

Rötterna i Christian Kjellvanders musik finns i alla fall i den amerikanska folktraditionen. Att han växt upp i USA är en trolig orsak till att han fastnat för landets musikhistoriska låtskatt.

- Man är ju oftast mottaglig för sådant som talar till en själv på något sätt. För mig känns det naturligt. Jag har hållit på så länge och tycker att jag har hittat ett personligt uttryck. Att jag gör min egen grej nu har gett mig möjlighet att förlänga det, säger han.

- Jag försöker att blanda in traditionell svensk musik i det jag gör också, även om jag utgår från en amerikansk tradition. Den musiken ligger ganska nära det svenska uttryckssättet - lite eftertänksamt.

Christian Kjellvanders resa mot det mer folkliga i musiken har med mognad att göra, anser han. Mognad i positiv bemärkelse och inte som ett uttryck för förgubbning. Dessutom måste man vårda en del av sitt omogna jag.

Hur ser du på att vara soloartist jämfört med att spela i ett band?

- Det är inte så stor skillnad - jag har ungefär samma roll i båda sammanhangen. Just nu känns inte Loosegoats så aktuella. Vi umgås fortfarande, men alla håller på med sina egna grejer.

Christian Kjellvander gästar FFF för första gången och ser fram emot både att spela och att frekventera andra konserter. Han tror att hans musik kan tilltala även äldre folkmusikfundamentalister.

- De ska ha Dylan -65 i åtanke och inte vara rädda för att det inte bara är akustiska instrument på scenen.

ANDERS GUSTAFSSON

Mer läsning

Annons