Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"I snöleopardens spår"

Annons

För teamet, Lennart Sand från Falun och Erik Fernström från Östersund, betydde det att de nått sitt mål. Nu arbetar de som bäst med den bok och film om den utrotningshotade vita bergskatten som ska komma ut nästa höst.

- Vi är näst intill ensamma om att ha fått tillträde till området, och det är ett digert material, vi samlat på oss från de helt orörda bergstrakterna, berättar Lennart i högsommarvärmen hemma i Falun.

Betydligt kallare var det den spännande morgonen i början av mars, när teamet efter årslångt spårande äntligen fick ögonen på den stora vita katten. Då hade solen ännu inte hunnit stiga upp, och temperaturen som vanligt varit nere i minus 36 grader under natten.

- Sova ute med riktig utrustning är inga problem. Värre är det att ta sig upp ur sovsäcken, och tvingas springa sig varm i kalla kläder, för att kunna börja en ny dag, erkänner Lennart.

Men att verkligen få se en livs levande snöleopard var värd all möda i världen. Inte minst som projektet heter "I snöleopardens spår" och förhoppningsvis ska bidra till att rädda det hårt åtgångna kattdjuret åt eftervärlden.

- Men det är svårt att vara optimist, då en fälld snöleopard betingar ett värde av 30 årslöner i de fattiga bergsbyarna kring Sayan Shushenski.

Här pågår en strid på liv och död, och sex vaktposter i tjänst har skjutits av tjuvjägare sedan 1994.

- Så länge rika västerlänningar köper skinnen, och kineserna vill ha resten till alternativa mediciner, kommer slutet allt närmare för den vita katten.

Sayan Shushenski är snöleopardens nordligaste utpost, och här tros bara finnas en 30-40 djur kvar. Ingen vet bestämt, då en inventering är ogenomförbar. Och i hela världen lär bara återstå något 1 000-tal frilevande exemplar kvar.

Under sina tre tvåmånadersexpeditioner i Sibirien har Lennart och Erik inte bara dokumenterat det storslagna djurlivet. De har också fått del av områdets historia och lärt känna människorna i de omgivande bergsbyarna.

- Vi har träffat tjuvjägare, shamaner och strupsångare, som i mästarklass kan sjunga trestämmigt med sig själva. Naturligtvis kommer också deras liv att skildras, både på filmen och i boken, för att bidra till helheten.

"I snöleopardens spår" har svenskarna också fångat björn, varg, maralhjort, myskhjort, stenbock, kejsarörn och oular på bild. De har också förstått att jakten på snöleopard inte bara är att förknippa med organiserat tjuvskytte.

- Mycket är slumpens skördar, och orsakas av att myskhjorten jagas med snara. Då den samtidigt är snöleopardens främsta byte, är det lätt hänt att katten fastnar och att jägaren inte förmår släppa "rikedomen" ifrån sig.

Projektet "I snöleopardens spår", drivs i samarbete med Världsnaturfonden (WWF) och finansieras till stor del av den litografi Lennart Sand skapat för ändamålet. Den finns i 190 numrerade exemplar för den som vill engagera sig i projektet och känna sig delaktig i räddningsaktionen.

Projektet har väckt stor uppmärksamhet i Ryssland, och i april nästa år har Lennart Sand inbjudits att hålla en stor utställning med sibiriska motiv i en stor lokal i närheten till Vinterpalatset.

Redan nu har han också förhandsvarslats om att boken, som ska vara färdig hösten 2003, kommer att bli årets Pandabok år 2004.

Det blir i så fall andra gången Lennart Sand lyckas med det konststycket. Förra gången var det med "Det besjälade landskapet", som av WWF utsågs till årets Pandabok 1989.

PIA PERSSON

Mer läsning

Annons