Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I Säter vill jag leva

Annons

När jag flyttade till Säter för tretton år sedan kände jag inte någon. Jag var helt ensam och allt var nytt.

Jag mötte då en kvinna som bjöd in mig till sitt hem. Hon erbjöd mig att närhelst jag ville komma till hennes hus och vila i hennes trädgård. Hon bjöd mig på en god måltid.

Jag var inte hos henne så ofta, men jag visste att hon fanns och det räckte för att väcka all den kärlek jag känner för min stad. Säter.

Det välkomnandet från henne fick mig att känna; "Här vill jag bo, här vill jag verka, här vill jag leva". Dessutom fick det mig att älska Säter och vilja förmedla det vidare till alla.

Jag hade inga rötter i Dalarna men kände: "Här vill jag vara, här är jag hemma".

För mig är detta gudomligt. Jag tror inte för en sekund längre på den patriarkala guden som dömer, styr och ställer. Nej, jag tror på det gudomliga i oss alla.

De underverk vi kan göra gemensamt med ett välkomnande, kärleksfullt, rakt, direkt kommunicerande. Det sätt som inte fördömer, stänger ute, avvisar. Det enkla, självklara i vetskapen att vi själva skapar den värld, det samhälle vi vill ha och leva i.

Det är så ofantligt enkelt och lite som behövs för att en människa ska känna sig med, hemma och välkommen. Det kostar faktiskt inte någonting, inte en enda krona.

Jag hoppas vi blir fler och fler som verkar och samverkar i denna vetskap!

MONICA IGELBERG

Mer läsning

Annons