Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I hängmattan finner Ingemar ro

Annons

- Det var diskoteken som tog död på den levande musiken, konstaterar Ingemar Andersson som den 6 september fyller 75 år.

Ingemar har nyligen åter börjat spela. Nu tillsammans med musikvänner i pensionärsorganisationen PRO.

- Jag har nyss köpt en splitterny elfiol, avslöjar Ingemar Andersson som utöver sitt huvudinstrument fiol under åren spelat gitarr och bas.

Ingemar är född i byn Länghem, tre mil från Borås. Mitt i knallebygden preciserar han själv.

Som för många andra blev Ingemars första jobb efter skolan inom konfektionsindustrin. Här jobbade Ingemar, bland annat som avsynare, fram till 1952.

Konfektionsindustrin drabbades då av kris och Domnarvets järnverk passade på att värva personal bland de västgötar som riskerade att bli utan arbete. En av dem som lät sig värvas var Ingemar som samma år flyttade till Borlänge och till fast arbete i järnverket.

- På helgerna spelade jag dansmusik och var aktiv i Musikerförbundet, berättar Ingemar som i 18 år var anställd i Domnarvets järnverk. De sista åren som arbetsledare. Ingemar slutade i Domnarvet då Musikerförbundet erbjöd honom en tjänst som musikförmedlare.

Samtidigt slutade Ingemar som aktiv dansbandsmusiker. Förmedla jobb till sig själv och dansbandskompisarna skulle se illa ut resonerade Ingemar. Musiklivet i Dalarna upplevde något av en storhetstid då Ingemar började arbeta som musikförmedlare.

- Dalaförmedlingen var näst störst av landets musikförmedlingar. Förmedlingen i Karlstad var störst. Den gick det inte att konkurrera med. Inte när dom hade storheter som Sven Ingvars och Vikingarna, förklarar Ingemar Andersson.

Men dalamusikerna höll sig ändå väl framme.

- Vi hade många gäng då. Säkert uppåt ett femtiotal dansband. När jag började som musikförmedlare i början av 1970-talet var det betydligt fler arbetstillfällen för musiker än vad det är i dag, säger Ingemar Andersson.

- Ta bara Parkhallen i Borlänge som till och med körde med dubbla orkestrar, fortsätter Ingemar. Med diskoteken kom sedan ett dödligt hot mot den levande musiken och dess utövare. I dag är dansbanden betydligt färre, i Dalarna och övriga landet. Färre är också arbetstillfällena för musiker.

Musik har alltid varit ett stort intresse för Ingemar som tillsammans med musikvännerna i PRO mest kommer att spela för nöjes skull. Ett annat stort intresse är mykologi, läran om svampar. Ingemar Andersson fanns också med bland de svampkännare som en gång startade svampklubben Skogsriskan. En klubb där Ingemar fortfarande är aktiv.

Högtidsdagen då? Här har Ingemar tänkt sig ett ganska stillsamt firande.

SVEN-ERIK OLSSON

Mer läsning

Annons