Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hyckleri bland skidåkarna!

Annons

Jag har i många år tyckt illa om svenska skidåkares attityd i frågan. De flesta aktiva och ledare träder fram med åsikten att alla dopar sig utom just vi.

Nå, de säger det inte rakt ut, men betydelsen blir den.

År 1987 vann italienaren Marco Albarello överraskande 15 km. Flera svenska skidåkare mumlade om dopning. Några dagar senare vann "Billan" Westin lika överraskande 20 km. Då var det tyst på de svenska skidåkarna.

Inte ett ögonblick vill jag med detta mena att "Billan" skulle ha varit dopad, men jag tycker inte om det där hyckleriet, som sedan har fortsatt år efter år.

Vill man vara oförskämd kan nog en och annan italienare eller ryss tycka att det är konstigt att en 23-årig svensk kan bli VM-kung också. Nej. nej, jag påstår ingenting, men säg att Elofsson hade varit finne... nej, förresten det var ju ett dumt förslag... men estländare, då.

Vi har inga illusioner kvar om att få slut på all dopning, inte så länge flera nationella idrottsförbund sanktionerar dopningen i det tysta, inte så länge det finns läkare som korsar två fingrar bakom ryggen när de svär läkareden.

Inte heller så länge internationella olympiska kommittén, IOC, som får in miljarder bara på tv-rättigheter, är för snål för att låta Wada testa åkare grundligt.

I Salt Lake City gjordes på sex åkare i varje lopp dopningstester, summa 60 tester. Man använde en metod som spårar epo, men inte det nya nesp. Den metoden använde man bara på de flygande testerna av de tre senare fällda.

Och varför? Jo, den enklare testen kostar 1 500 kronor, den avancerade kostar 7 000 kronor och tar längre tid att analysera.

För en skillnad - om vi bara tar längdåkning - på drygt 300 000 kronor väljer man att spara.

Då kan de olympiska spelen gärna ha problemen kvar.

I samma andetag menar jag att mot den bakgrunden bör Mühlegg få behålla sina två första guld. Ids man inte bevisa dopning får man skylla sig själv. Sedan är det en helt annan sak att man vad åtminstone gäller sommarspel har fått en känsla av att IOC prioriterar världsrekord före rena spel.

Det står klart att på sina håll vill varken aktiva, ledare eller läkare avstå från den extrachans till medaljer som dopning ger.

Men kanske det finns en lösning? Det är att be alla sponsorer i världen att skriva in en ny klausul i alla kontrakt, som innebär att aktiva o c h förbund som får dopningsfällningar mot sig åläggs att betala tillbaka varenda krona de fått ut av sponsorn.

Fast det är klart - då skulle snacket börja i vårt land att det bara är svenska sponsorer som kräver rena spel. I Norge skulle det gälla norska sponsorer, i Tyskland tyska och så vidare precis som när det snackas om dopning i dag.

Det var nog inte så komiskt som det lät den gången en norsk journalist sa till mig:

- Dopning, det er forsåvitt noget som utlänninger driver med.

Vad tycker du? Tyck till på Dala-Debatt

ÅKE STRÖMMER

Mer läsning

Annons