Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Husen ropar efter Kerstin

Annons

En liten paus i solen gör inget och jag ska just sätta mig på pallen på verandan och vänta när jag upptäcker dikten.

"Slå dig neder här ett tag, ack hur skönt att vila. Luta dig och dröm ett slag, låt nu tiden ila, känn hur ljuvligt livet är liksom fågelsången. Kanske vill du sitta här kvar till nästa gång".

Så står det målat på sitsen och så kommer Kerstin med alla trädgårdsredskap i högsta hugg.

Det här är Kerstins släktgård, Elggården, och här bodde Kerstin och hennes föräldrar på sommaren. Morfar var fiolspelaren och konstnären Elg Anders. Mamma, Rut Elg Berg, var teckningslärare och konstnär.

- Om somrarna följde vi med mamma på hennes målarresor till Medelhavet. Vi tältade i olivlundar och där mamma hittade motiv, berättar Elg Kerstin Similä.

Kerstins pappa Folke Berg gjorde allt för att stötta sin hustru.

- Pappa följde med på resorna under semestern. Han gjorde ramar till mammas tavlor. Han hjälpte mamma på alla sätt. Av honom lärde jag mig mycket om djur och natur. Det var hans stora intresse och det har jag ärvt av honom.

Kerstin är biodlare och berättar om blomsterängen utanför, om tornsvalorna, om den söta lilla musen som kom in i köket, om dillen som myrorna åt upp, men myrorna måste också finnas, inte minst för fåglarnas skull.

Och om måleriet som hon föddes med och började med så tidigt att hon inte kommer ihåg när.

Kerstin gick Konstfack och Signe Barths konstskola och hon tog bara en paus efter Konstfack för att smälta all ny kunskap. Snart började hon måla igen. Hus.

- Jag gör husporträtt. Vissa hus ropar efter mig, "måla mig!". När jag var lantbrevbärare körde jag runt och blocket hade jag alltid med mig. Jag såg många hus. Inte alla vill bli målade. En del hus måste jag måla direkt, andra mognar fram.

Kerstin och hennes man Ingemar kom tillbaka till Kerstins släktgård under 1980-talet och hon älskar varje vrå i det hemtrevliga huset.

- Jag kan inte måla det. Jag är nog rädd att inte göra det rätt- visa.

Hon tycker om alla sina hus och har svårt att skiljas från sina husporträtt. Det blir inte många sålda. Det tar också lång tid att måla dem. Två, tre månader ungefär.

En och annan människa har Kerstin också målat, sin morfar spelmannen Elg Anders och hans begravning, valtalaren, bridgesällskapet, prästen och syföreningen på utflykt. Annars hus, nya, gamla, en brandstation, en bensinmack. Vilket hus som helst kan plötsligt kalla på Kerstin som omedelbart rycker ut med blocket, om det så är 30 grader kallt eller nästan mitt i natten.

Nu är målandet snart över för den här gången. Det är vår och bina har vaknat. Trädgården väntar på Kerstin, som vann trädgårds SM 1996. Så husen får vänta på hösten och vintern om de vill bli målade.

KATARINA CHAM

Mer läsning

Annons