Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Högskolan inför omprövning

Annons

I ett första påseende kan regeringens sparkrav på högskolan tyckas väldigt drastisk. Jubilerande Högskolan Dalarna har ju under flera år kunnat glädjas över en stor expansion. Vad händer nu? Ska skolan avlövas på både personal och studenter på ett dramatiskt sätt? Sannolikt innebär en nykter analys av läget att det kanske till och med är bra för högskolan att den ges en andhämtningspaus med möjlighet till översyn och samordning.

De senaste årens utökning av verksamheten har inneburit att skolan har 10 000 studenter och därför också fått knyta till sig ny personal i en dramatisk takt.

När utvecklingen accelererar som den gjort i högskolans fall, finns det lätt en risk att både ledning och styrelse blir fartblind. Plötslig expansion i offentlig verksamhet leder alltid till en kostnadsutveckling som blir omöjlig att hantera om ingen drar i handbromsen.

Det var vad den avgående chefen Leif Borgert fick göra under sina första år som rektor. Med morot och piska lyckades han vända den ekonomiska utvecklingen.

Om några veckor, den 12 juni, utser regeringen honom till ny rektor för högskolan på Gotland (vilken personlig revansch!). Nu blir det huvudsakligen hans efterträdare som får ta sig an struktureringen av högskolans framtid efter regeringens beslut om att strama åt i de regionala högskolorna.

Hos mig inställer sig frågan om de nya besparingssignalerna från Persson-regeringen betyder att regionens planer på att arbeta för ett dalauniversitet blir allt mer utopisk?

Förresten, är viljan lika het att Högskolan Dalarna till varje pris ska bli ett universitet?

Fortfarande finns det uppenbarligen en stark vilja att högskolan i vårt län ska fungera lika mycket som ett "folkuniversitet" som en akademisk plattform med intressant forskning.

Inte minst från politiskt håll framhålls i alla möjliga sammanhang att högskolans verksamhet ska ha stark förankring i länets utvecklingsfrågor. Både det offentliga Dalarna och näringslivet i länet måste uppleva att högskolan spelar som ett viktigt regionalpolitiskt instrument.

Det har sagts mig att önskemålen om en högskola som ska fungera både som folkuniversitet och som en akademi med hög status är oförenliga.

Om detta är riktigt är det sannolikt både klokt och nyttigt att sparkraven leder till en positionsbestämning inför framtiden.

Sverige är ett relativt litet land, i varje fall befolkningsmässigt. Vi har förhållandevis många högre utbildningsplatser vid högskolor och universitet.

Fortfarande finns det i den akademiska världen personer som rynkar på näsan åt de regionala högskolorna.

Det finns emellertid en bred politisk enighet om högskolans roll att ge länen en viktig infrastruktur.

Högskolan Dalarna är numera väldigt synlig också utanför Falun och Borlänge.

Jag är övertygad om att länet till varje pris kommer att slåss för högskolan, även om den nu tvingas till en viss omprövning av verksamheten.

Sällan är det fel att tvingas rätta mun efter matsäcken!

Synpunkter?

christer.gruhs@dalarnas tidningar.se

Mer läsning

Annons