Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hög slutsumma för alla turer

Annons

I vanliga fall tar ett snatterifall inte mer än några veckor.

I Anitas fall har det tagit rättsväsendet fyra år att komma fram till en lösning. Minst 25 personer har arbetat med fallet, varav mer än tio är högkvalificerade domstolsjurister.

Det hela började med en polisanmälan den 14 september 2000 och slutade med domen i hovrätten i går. Fallet har förhandlats i tingsrätten, prövats i hovrätten, i Högsta Domstolen och tillbaka till hovrätten igen.

I butiken kostade bh:n 109 kronor. Det är givetvis omöjligt att uppskatta annat än mycket grovt, men sannolikt uppgår samhällets kostnad till ett sexsiffrigt belopp.

Polisens arbete: En anmälan görs. Två polismän åker till butiken. Där håller de förhör med den mistänkte.

Ytterligare en person, en civilanställd inom polisen, håller senare ett förhör med vittnen via telefon. Hon skriver även en slutrapport på ärendet.

Det blir totalt tre personer med en sammanlagd arbetsinsats på drygt två timmar.

Tingsrätten: 1 sekreterare som skriver delgivningar, kallelser till vittnen med mera, 1 juristdomare, 3 nämndemän, 1 notarie och 1 åklagare.

Prövning i hovrätten: 1 hovrättslagman, 1 hovrättsråd, 1 tf hovrättsassesor och 1 protokollförare.

Prövning i Högsta domstolen:

1 riksåklagare som begär prövningen, 5 justitieråd och 1 revisionssekreterare.

Rättegången i hovrätten: 3 juristdomare, 2 nämndemän och 1 åklagare.

Åklagaren överklagade den friande domen

u Ett snatteriärende som normalt avgörs på några veckor har tagit rättssystemet över fyra år.

Åklagaren Peter Hellsing överklagade tingsrättens friande dom till hovrätten, som nekade till att ta upp fallet. Riksåklagaren drog ärendet vidare till Högsta Domstolen som uppmanade hovrätten att ta upp fallet igen.

Hur kommer det sig att ett snatterifall går i alla instanser ända upp till Högsta Domstolen?

- Målet ogillades i tingsrätten. Anledningen är att snatteri i försökstadiet inte är straffbart. Men det är ett väldigt litet avstånd från larmbågarna till utgången. Det finns flera hovrättsfall som både friat och fällt i sådana här situationer. Jag tycker att det är viktigt att klargöra vad som ska gälla, med tanke på hur mycket snatteriet kostar butikerna.

Varför blev det just det här fallet. Har det inte varit bättre att ta exempel med en notorisk snattare?

- Det spelar ingen rättslig roll om man är notorisk snattare eller inte. Det här är ett osäkert rättsläge. Hade tingsrätten fällt henne, har jag aldrig gått vidare. Nu kom det upp ett klart gränsfall. Jag har under min yrkestid aldrig haft ett sådant här gränsfall förut. Det hade kunnat varit vem som helst.

Mer läsning

Annons