Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Historien bakom byggandet av barnhjälpscentret

Annons

Väldigt mycket tack vare en massa personer i Dalarna.

- Det handlar om engagemang. Varje gång något problem dykt upp, är det alltid någon som har löst det, berättar Kerstell, som vid ett tillfälle till och med utpekades som bedragare. Detta i såväl svenska som estniska tidningar.

- Men det var egentligen det som till slut gjorde att vi kunde bygga barncentret och fylla det med vettigt innehåll, säger Kerstell, som själv föddes i Estland, men som bott i Sverige sedan han var knappt fyra år.

Historien om det som i dag är mönsteranläggningen Viljandi Barnhjälpscenter började med en önskan från Jaak och hans bror att göra något i Estland.

Samtidigt som husfabriken i Mockfjärdhusbranschen tvingades slå igen i februari 1992.

De som arbetat vid husfabriken hade lönegaranti. Man fick löfte om att dra i gång fabriken igen, för att bygga ett barnhem i Viljandi. Många ställde upp.

En insamling gjordes bland kommunalanställda och politiker, och grundplåten blev 9 000 kronor. Man skissade på ritningar som skickades till Socialstyrelsen. Därifrån kom ritningar på ett 1 500 kvadratmeter stort barncentrum som med utrustning och transport beräknades kosta 12 miljoner kronor.

- Vi bildade Estlandshjälpen, och efter tv-inslag från barnhemmet var det många som skickade in pengar. De som jobbat på Elementhus ringde till tidigare leverantörer, som ställde upp med material.

Till semestern 1992 var stommen med takstolar och väggar färdig.

Ett stort problem dök upp. Grunden, som enligt avtal Estland skulle svara för, var inte gjord.

- Allt stod stilla. Det fanns inga pengar att bygga grund för. Och byggdelarna var redan på plats i Estland.

Dalatrafik hade tidigare skänkt sju bussar till Estland, men ingen hade kommit och hämtat bussarna. Estlandshjälpen fick i stället ta bussarna och sälja dem i Estland.

Grunden skulle göras av folk från Gagnef. Men de behövde en tombola, vilket var en ganska dyr affär. Ett tillfälle dök upp. Kronofogden sålde en tombola för 15 000 kronor. Problemet var hur man skulle få fram pengar snabbt till detta.

- När jag satt och grubblade på det ringde man från Forssaklackskolan i Borlänge, och berättade att elevrådet bestämt sig för att skänka 21 000 kronor, pengar man fått genom operation Dagsverket. Jag kunde hämta pengarna direkt. I sista stund.

Nästa problem. Man saknade markisolering, något som skulle kosta 250 000 kronor att köpa.

- Då ringde en person från Bäsna, som nu jobbade i Norrtälje, och berättade att han kunde skänka isolering.

Mer problem: Var skulle huset ligga?

- Den diskussionen höll på att sluta med förskräckelse. Till slut blev det en tomt nära lasarettet. När huset redan stod på plats upptäckte en lantmätare att huset faktiskt stod i grannkommunen och var ett svartbygge.

Men det löste sig det med.

Sedan blev Jaak Kerstell beskylld för att ha stulit bussarna från Estland. Han blev inkallad till regeringen i Estland.

- När jag klarat ut de missförstånden beklagade den estniska regeringen det inträffade och berättade att man skulle ta ansvar för driften av barncentret, något som varit väldigt oklart till dess.

Så, den 10 juni, 1994 invigdes det nya Barnhjälpscentret i Viljandi.

JAN SVENSSON

Mer läsning

Annons