Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hermansson på hemmaplan

Annons

Grangärdegårdens Helene Littmarck-Holmdahl och Annelie Gullmar är lätt lyriska över det gensvar man fått för den pågående utställningen om Grangärdefödde konstnären, Erik Hermansson.

Erik Hermansson, för många av utställningsbesökarna känd genom sitt stora S i HermanSson, men givetvis mest för sina träffsäkra karikatyrer.

Det hann bli en hel den sådana sedan han fick sina första publicerade hos Folke Berge på Ludvika Tidning. Någon har räknat ut att banvaktssonen från Prästhyttan hann med cirka 25 000 bussiga karikatyrer.

Bussiga är just ordet om man ska beskriva hans sätt att hantera sina modeller.

Ändå, eller kanske just därför, fick hans bilder stor genomslagskraft och det är nog ingen överdrift att påstå att de allra flesta människor, som till dags dato passerat genom före detta matsalen på Grangärde Gästgivaregård i dagarna, har en relation till konstnären. Om de inte har åldern inne att ha personliga minnen av honom så har de säkerligen sett hans bilder.

På många bilder av gamla danspalatset Nalen ser man hans stora väggmålning, föreställande svenska OS-laget från 1948 med Gunnar Nordahl och de andra legenderna störta fram, en verklig nostalgikick för den som var med på den tiden.

Kanske man minns omslaget till Mora-Nisses eller Sigge Ericssons memoarer, till Herrarnas Kalender eller OBS och Idrottsbladet. Erik Hermanssons bilder såg i alla sammanhang.

Han bidrog också till underhållningshistorien genom att göra omslagen till Lp-serien Svenska Schlagerfavoriter för dåvarande EMI (Odeon, Columbia, Husbondens Röst).

Här finns alla den tidens svenska schlagerfavoriter porträtterade på Hermanssons vänliga träffsäkerhet, bilder som de flesta sett utan att ha en aning om vem som var mannen bakom verken.

Nu vet de att det är en kille från Prästhyttan, en kille som nästa år skulle ha fyllt 100 år. Då hyllas han med en stor minnesutställning i Stockholm.

I Grangärde upplever vi just nu en "konstnärlig aperitif" till det evenemanget.

Utställningen upptar inte bara hans teckningar. Här finns också en del samtida detaljer i interiören som höjer nostalgifaktorn.

Helene vevar upp resegrammofonen och Glenn Miller raspar fram "American Patrol" och förstärker tidsandan.

- Det är så här man måste göra för att hålla en utställning levande, menar hon och Annelie. Det ska hända saker runt själva utställningen.

Vernissagedagens dixiemusik av Dixie Tunes var mycket populärt och underströk ytterligare deras koncept om levande utställningar.

Här har Grangärdegårdens tjejer hittat en modell som är gångbar.

22 september stänger minnesutställningen över en stor bygdens kulturpersonlighet.

BERTIL DANIELSSON

Mer läsning

Annons