Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Har vi råd att avstå demokrati via nätet?

Annons

För två år sedan erhöll Norrmalms stadsdelsnämnd i Stockholm utmärkelsen Guldlänken. Jag var ordförande i nämnden, och vi vann klassen "bästa e-demokrati". Våra medborgare hade via internet bland annat fått delta i beslutet om hur Vasaparken skulle restaureras. Vi var mycket, mycket stolta.

I början av juni var det återigen dags för branschens högtidliga prisutdelning. Men någon Guldlänk för bästa e-demokrati blev det inte denna gång. Inget enda initiativ värdigt att uppmärksammas hade hittats.

Den e-demokratiska utvecklingen i Sverige har avstannat.

Detta är mycket märkligt. Det finns nästan bara positiva erfarenheter från de rådslag och paneler som arrangerats, där medborgarna fått vara med på riktigt.

Massor av människor som inte tidigare engagerat sig i politiken har via datorn varit med i beslutsprocessen. Läst på, diskuterat, röstat och tänkt ut alternativa förslag. De har aktiverat sig politiskt i en tid då allt fler vänder politiken och demokratin ryggen.

Men det går att hitta orsaker till att så få kommunpolitiker vågar pröva e-demokrati.

r Rädslan för att den representativa demokratin urholkas. Många politiker tror att medborgarinflytande via nätet innebär att deras egen möjlighet att fatta ansvarsfyllda beslut minskar.

Men oron är obefogad. Undersökningar visar att medborgarna vill ha rådgivande rådslag, att alltså folkvalda ska fatta de slutgiltiga besluten.

Dessutom finns tydliga exempel på att politiker som låter medborgarna påverka via nätet stärker sin ställning bland väljarna.

r Rädslan för att det ska gå fel.

Ofta är det högljudda men mindre representativa personer som dominerar de offentliga mötena. Många tror att dessa också dominerar rådslagen på nätet.

Det finns också en oro för att extrema och odemokratiska krafter tar chansen att sabotera.

Men det är varken lobbyisterna, knäppskallarna eller nazisterna som dominerar de elektroniska rådslagen. Det är vanligt folk som tar chansen.

Småbarnsföräldrar som inte har tid att gå på möten, människor som har fritiden full med annat men som gillar att kommunicera via datorn, ungdomar utan en tanke på politiskt engagemang men som är kungar på nätet.

r Tron att e-demokrati är folkomröstningar på nätet.

En del rådslag har haft den karaktären. Men e-demokratins mening är inte att underlätta allmänna val och folkomröstningar.

Ett rådslag över internet är ett annat sätt att ordna ett möte. Men när det vanliga kommunala samrådsmötet lockar 50 personer (och då anses det välbesökt!) så drar mötet via internet 500 personer. Vid det vanliga mötet har kanske 15 personer modet och möjligheten att säga vad de tycker. Vid internetmötet uttalar sig alla 500.

r Tron att e-demokrati dyrt.

Det är inte konstigt. Flera rådslag har kostat gigantiska summor eftersom man försökt uppnå säkerheten vid de traditionella valen. Och eftersom man i flera fall inte betalat hela notan själv. EU och staten har stöttat pilotprojekt med ibland groteska belopp. Men processerna behöver inte vara särskilt komplicerade.

r Svårigheten att se vinsterna.

Jag kan bara hänvisa till de erfarenheter som finns. E-demokrati är ett sätt att förankra besluten. Effektivare sätt att förebygga folkstormar än att i tid ha en seriös dialog finns inte. Alla de samrådsaktiviteter inför planer och byggprojekt som ordnas i dag skulle bli betydligt mer välbesökta och konstruktiva om nätets alla möjligheter utnyttjas.

Men den stora vinsten kan vara en annan. Den svenska demokratin går mot en kris. Minskat valdeltagande, politikeravhopp, partiernas medlemsförluster, stödet för extrema rörelser - tecknen är många och tydliga. E-demokratin är en möjlighet att vända trenden. Vem har råd att avstå?

HÅKAN TENELIUS

Mer läsning

Annons