Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Har hon en framtid värd namnet?

Annons

Jag tror knappt mina ögon! I DN för några veckor sedan hittade jag en notis: En internationell forskargrupp har nyligen kartlagt hönans hela arvsmassa, och därmed kan man nu ta fram ännu "köttigare kycklingar" och"effektivare äggläggare". Jag tror jag måste sätta mig ner.

Sverige anses vara ett av världens djur- vänligaste länder. Men den som gläntar på dörren till en av våra broilerbaracker eller äggfabriker, och som förväntar sig friska och välmående djur, kommer snabbt att rasa tillbaka till verkligheten.

En broiler är en fågelunge som är så omavlad och så fullmatad med protein, att den mot slutet av sitt extremt korta liv vanligen lider av både allvarliga benbrott och en kroppshydda så tung att fågeln tvingas ligga ner på mage i sina kamraters avföring. De är biologiska missfoster och plågas svårt av sina kroppar.

Nu ska de alltså bli ännu större, på ännu kortare tid. Konsumenten kan se fram emot än billigare kycklingdelar, och djuren själva, tja. Ni förstår. En salut för vetenskapen!

När det gäller värphöns är det väl ingen nyhet att läget är mycket allvarligt. Där har aveln fullkomligt skenat de senaste 40 åren, och dagens industrihybrid är fullkomligt trasig. Hon är en produkt, en industrienhet, en äggmaskin. De flesta sitter i bur, och har en yta som ett A4 att röra sig på. Eller, inte röra sig på.

Hon ser aldrig solen. Hon vet inte vad en tupp är. Hon har aldrig sträckt på sina vingar. Hon kommer inte undan de andras näbbar som hackar i hennes sår. Hennes kroppsliga resurser ligger alla på de äggproducerande organen och därför har hon ingen aning om hur hon ska hantera den extrema stress hon utsätts för. Så hon drar av sig fjädrarna och hackar omkring sig. Blir kannibal.

Varken i burarna eller på golven kommer de undan tortyren, sammanträngda och sönderstressade. En stor del av industrihönornas hjärnor är helt enkelt bortavlade för att de över huvud taget ska överleva.

En förfärande stor andel dukar ändå under i äggfabrikerna. Av skador, av stress. Vad dessa är i akut behov av är balanserade flockar och naturliga raser. Inte en snabbare värptakt. Inte större ägg. Dagens frukostägg är redan nu så stora att de ibland fastnar i äggledaren och orsakar en plågsam död.

Jag hoppas att den nya djurskyddsmyndigheten har kurage nog att stoppa den här utvecklingen som redan har pågått alldeles för länge. Djurskydd innebär att man ser till djurens välmående. Inte producenternas plånböcker.

"När man har den genetiska koden till hela arvsmassan blir det mycket enklare att forma framtidens höns" säger Hans Ellegren, professor i evolutionsbiologi vid Uppsala universitet. Ja, Hans, jag hoppas att hönsen har en framtid värd att se fram emot.

Hanna Ekegren, Frövi

Mer läsning

Annons