Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Han ville hem och sitta i trädgården

Annons

Han kunde sitta ute i trädgården varje dag, omgiven av familj och vänner.

Han kunde sova i sin egen säng, tack vare MOH-teamet.

Cancern slog till den 4 mars förra året. Kenneth som var lärare på Komvux fick ett epileptiskt anfall och kollegorna ringde ambulans. Anfallet visade sig bero på en tumör i hjärnan, en som inte gick att bota.

- Kenneth var otroligt stark, han sade att det var inte många som hade det så bra som vi, som fått 35 innehållsrika och roliga år ihop, berättar hustrun Lena.

Efter undersökningar i Uppsala kom Kenneth Bergqvist tillbaka till Falu lasarett.

- Den sista april sade han att han ville hem, säger Lena. Han hade eget rum och jag kunde sova över, men Kenneth ville hem till sin egen säng, till trädgården och barnen.

MOH-teamet gjorde genast ett besök på lasarettet och dagen efter var Kenneth hemma.

Sjuksköterskorna kom morgon och kväll och gav honom insulin för att motverka effekterna av cortisonbehandlingen. De kom för att lägga om och lindra.

I början hade Kenneth vägrat ta cortison, som naturvetare visste han vad det gör med kroppen, men han blev tvungen för att tumören inte skulle växa. Cortisonet förstörde musklerna och han blev snabbt svagare.

Ofta förändras personligheten av en hjärntumör, men Kenneth behöll det goda humör och den starka vilja han alltid haft. Han tänkte pedagogiskt och sade till hustrun att de måste bygga upp strategier, lära sig hur de skulle hanterar detta.

- Tumören gjorde att det inte alltid kopplade rätt i hjärnan. Vi kom till exempel överens om att han skulle blinka när han inte förstod, så kunde jag förklara på ett annat sätt, säger Lena.

De kunde använda byrålådan som handtag när han skulle upp ur sängen och många olika kuddar så att han låg bekvämt.

Lena Bergqvist är själv sjukskriven sedan flera år, hon lider av Sjögrens syndrom och har haft flera diskbråck.

- Det hade i alla fall det goda med sig att jag fick vara med Kenneth hela det sista halvåret. Jag kunde inte lämna honom ensam, han kunde inte ropa på hjälp,

säger hon.

Hemtjänsten kopplades in för att Kenneth skulle få hjälp med duschning och läggning.

Lena har bara gott att säga om hemtjänstpersonalen, men de blev för många. Ibland kom helt nya människor som skulle hjälpa Kenneth i duschen eller mata honom när varje tugga smärtade i strupen.

Lena Bergqvist önskar att MOH-teamet kunde ha en hemtjänstgrupp knuten till sig, så att de kan lära känna patienterna, det skulle underlätta för alla parter. Problemet är att två förvaltningar, landstinget och kommunen, i så fall skulle bli inblandade.

- Men om de kan flyga till månen och byta hjärta på folk så borde de ju kunna byta pengar mellan två förvaltningar, säger Lena.

Det var MOH-teamet som i grunden gjorde det möjligt för Kenneth att vara hemma. Arbetsterapeuten ordnade genast nya hjälpmedel när de behövdes: Sitthiss till bubbelbadet, olika rullstolar, en höj- och sänkbar säng, en hiss så att han kunde ta sig ut i trädgården...

När Lena ringde om Kenneths svullna fötter så kom läkaren inom en kvart.

Det kändes också tryggt att om de var tvungna att ringa akut mitt i natten så kom någon de kände igen.

- Jag kan inte nog lovorda dem, det är guld värt, säger Lena.

Kenneth kallade dem Staben.

Dagligen fick paret Bergqvist bevis på att folk brydde sig. Släktingar stöttade, barnbarnen kom och lekte och körde rullstol, gamla elever ringde och frågade om de kunde komma med fikabröd, kollegor kom och läste högt, grannar handlade hem mat... Vännerna fanns där hela tiden.

Kenneth Bergqvist dog den 1 oktober. Det var en varm höst och in i det sista kunde han sitta i trädgården, mot slutet insvept i filtar för att hålla värmen.

RAGNA FAHLANDER

Mer läsning

Annons