Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Han slutar som rektor

Annons

Karl-Erik Petterson är själva sinnebilden för vikten av utbildning. Han är född och uppvuxen i Åkers styckebruk och efter sjuårig folkskola var det bruket som gällde.

De fritidsaktiviteter som bjöds ungdomen var SSU och SGO, Sveriges godtemplares ungdom. Det blev SSU och så småningom fackligt arbete på bruket.

- Då kände jag att utbildningen inte räckte, säger han och lämnade orten och bruksandan för att inte återvända.

Det blev Brunnsviks folkhögskola 1968 och därmed också en ökad politisk medvetenhet. Det var samhällsförändrare han och kamraterna skulle vara.

- En vecka utan demonstrationer var en bortkastad vecka tyckte vi, säger han.

Efter tre år på Brunnsvik blev han ombudsman för Sveriges folkhögskoleelevers förbund.

Det var engagemang och strid och han var strejkledare för den första elevstrejken i landet 1972.

Sedan bar det tillbaka till Dalarna som studiesekreterare för ABF och därefter åter till Brunnsvik och LO-skolan där han utbildade sig till lärare.

Som sådan fortsatte han också på Brunnsvik tills han hamnade på rektorsstolen på Fornby folkhögskola.

I dag, som avgående rektor, funderar han över folkhögskolornas nuvarande roll. Numera har alla rätt till en gymnasieutbildning i den vanliga skolan om de vill och kan.

Men det är allt fler som inte kan. De slås ut av olika skäl. Men det är egentligen inte skolans fel, anser Karl-Erik Pettersson.

- Nej, det är samhället som inte räcker till och då räcker inte heller skolan till.

En del av dem som slås ut hamnar på folkhögskolorna. Förr var det ett vitt åldersspann från 20 till 60 år på dem.

I dag är den största gruppen under 25 år.

- Med den fyrkantighet som präglar svenskt skolväsende så kommer alltid folkhögskolorna att ha arbetsuppgifter, säger han.

Men vilka? Det undrar han. Inte är det gårdagens folkbildningsanda och sätt att jobba som gäller. Då fanns det en socialliberal bakgrund med ett kollektivt lärande.

Nu är det den individuella jakten på betyg som gäller. Det blev fullt märkbart när folkhögskolorna blev engagerade i Kunskapslyftet. Och det här tycker Karl-Erik Petterson hjärtligt illa om i sin folkbildarsjäl.

Är det därför han väljer att sluta?

Nej, egentligen inte, anser han. Det handlar mera om brist på lust och det är en känsla som smög sig in för flera år sedan.

- Jag kände att det inte var lika roligt att börja om inför varje läsårsstart. Så var det inte tidigare, och jag fann att jag inte ville jobba med det här tills jag blev 65 år och riskerade att bli till hinders för skolans utveckling, säger han.

Men visst känns det både svårt och vemodigt. Men de värsta abstinensbesvären har han klarat av under sin tjänstledighet som pågått sedan oktober förra året.

En ynnest har det dock varit att jobba på Fornby med dess gamla traditioner och engagerad personal, anser han.

Vad ska han göra nu då? Jo, det blir mer tid över för kommunpolitiken i Falun.

Där har han varit med sedan 1988 då han valdes in i kommunfullmäktige. Nu är han dess ordförande för andra gången. En och annan runda i motionsspåren blir det också.

Det förflutna som maratonlöpare finns där och suger och så finns det en och annan oläst bok att ta tag i.

KATARINA RUDBECK

Mer läsning

Annons