Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Glesbygdskvinnor räds inte vargen

Annons

Jag håller med om att människors oro inför de ökade rovviltstammarna måste tas på allvar. Det allvarliga i problemet ligger dock i den obefogade oro som florerar, snarare än att oron inte tas på allvar av beslutsfattare. Vissa av dessa beslutsfattare underblåser många gånger denna oro genom att ge den ett berättigande, när man vill verka för en avskjutning för att tillmötesgå landsortsbefolkningen. Jag vill alltså med kraft påstå att det är själva rädslan som behöver åtgärdas, inte rovviltstammens storlek.

I Sverige har det inte dokumenterats att någon enda människa dödats av varg på över hundra år. Jämför detta med att släppa iväg sina barn till skolan längs trafikerade vägar. Att låta barnen vistas i och kring skogen är antagligen det bästa sättet att ge dem en naturlig relation till skogen och dess växt- och djurliv.

Vetenskapliga undersökningar har visat att 51 procent av allmänheten i rovdjursområden vill ha fler vargar än i dag, att jämföra med att endast 9 procent i samma områden tycker att det vore önskvärt med färre. Möjligen är det så att vargen på något sätt har blivit en användbar symbol för dem som sätter sig emot fenomen som tolkas som stadens styre över landsbygden.

Agneta Ängsås påpekar att centerpartiets synsätt innebär att vargstammen måste sättas i ett skandinaviskt perspektiv. Det är då knappast rimligt att frågor som rör våra rovdjur ska skötas på läns- eller till och med kommunnivå. Antalet vargar är så litet att dess existens är långt ifrån säkrad. En delegering av förvaltningen till kommun- eller länsnivå av vargstammen skulle omöjliggöra ett samlat grepp om stammens utveckling och utbredning.

Påståendet att en nivå av 200 individer skulle garantera vargstammens bevarande är inte sant. 200 är ett måltal som ligger långt under vad som kan räknas som livskraftigt, satt av politikerna som en allt för låg kompromiss för att tillmötesgå vissa gruppers krav. I själva verket är forskarna tämligen eniga om att ett minsta antal om 500 individer generellt sett behövs för ett kortsiktigt bevarande.

För bevarande på lång sikt har den forskargrupp som staten anlitat för rovdjursutredningen angett 5 000 djur som nedre gräns. Det är något som även framgår i den proposition från regeringen som godtogs av riksdagen våren 2001.

Jag måste också få kommentera påståendet att "ett jakttryck på varg redan i dag, innan stammen blir för stor för att kunna kontrolleras på ett bra sätt, är en nödvändig åtgärd för att undvika metoder liknande den norska helikopterjakten".

Norrmännens helikopterjakt måste förvisso helt riktigt ses som ett bevis på en misslyckad rovdjurspolitik, men att sådana metoder togs till kan knappast bero på att vargstammen i Norge blivit okontrollerbart stor! I Norge fanns under vintern 2001/2002 betydligt färre vargar än i den svenska delen av vargpopulationen.

Varför fruktar man att just vargstammen plötsligt skulle bli okontrollerbar? Det är trots allt oerhört små siffror vi talar om när man beaktar en arts hela individantal i ett land av Sveriges storlek. Det hävdas sällan att jägarkåren skulle stå handfallen inför "en okontrollerbar älgstam" - som i dag uppgår till 300 000 - 400 000 djur, och som varje år tillfogar skogsnäringen miljonförluster i betesskador.

När Ängsås talar om att det gäller att hitta en lämplig nivå på antalet rovdjur i förhållande till människans synsätt på dessa, måste man först arbeta med att föra fram verklighetsbaserad information för att skapa en acceptans för dessa djur då rädslan för den egna tryggheten ofta är uppdriven till nivåer långt utöver vad som finns fog för. En acceptans som i förlängningen gör att rovdjuren kan fortleva i livskraftiga stammar och fortsätta utgöra en del av mångfalden i vår svenska natur. För mig och många andra medför nämligen just denna mångfald en starkt ökad livskvalité och inte tvärtom. Avslutningsvis har jag aldrig upplevt att kvinnor som grupp ställs mer utanför rovdjursdebatten än män.

KRISTIN KARLSSON

Mer läsning

Annons