Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Glansdagar på Stora Hotellet

Annons

I september 1919 stod ett ståtligt hus klart i Borlänges centrala delar. Det var det så kallade Palladiumhuset, ritat av Borlängearkitekten Eivind Dahlbäck från Bro, som byggdes av affärsmannen Simeon Steén.

Steén drev under 1900-talets första decennier en lump- och skrothandel, också den belägen invid nuvarande Sveatorget, genom vilken han under första världskriget byggde upp en betydande förmögenhet.

Simeon Steén sökte sig också nya inkomstmöjligheter. Lösningen blev då Palladiumhuset där han öppnade såväl biograf som hotellverksamhet. I huset bedrev också Steéns hustru frisérsalong en tid.

Själva Stora Hotellet erbjöd "Rum för resande" vilka var belägna i husets översta våning. Rummen var små och enkla, men med dåtidens mått mätt höll de hög standard.

Maten där hade också gott rykte om sig, som inte bara hotellgästerna lät sig väl smaka.

- Jag var ofta där och åt. Det var en fin matsal med mat som var både god och billig. Två och femtio har jag för mig att en middag kostade, berättar Borlängebon Ingvar Gladén som arbetade i en frisersalong i närheten av hotellet.

- Stora Hotellet var överhuvudtaget ett fint ställe och ibland kunde också någon förening arrangera danskvällar där, tillägger han.

Med tiden släppte Simeon Steén hotellbranschen och en man vid namn Häggblom, som också drev Buskåkers gästgiveri, tog över rörelsen.

Också en familj vid namn Strandmark ska under några år på 20-talet ha varit engagerade i hotellet.

Därefter var det Astrid Olsson som drev Stora Hotellet ett antal år från ungefär mitten av 1930-talet.

Då var hotellet ett av de största i staden med sin totalt 14 rum, samt ytterligare åtta rum i ett annex, vilka samtliga var utrustade med såväl rinnande vatten som telefon. Senare sålde Astrid Olsson hotellrörelsen till en Anders Olsson.

Därefter drevs hotellet av Gerdis och Ernst Hessling samt Svea Nylén under en tioårsperiod från 1953 till 1963. Paret Hesslings dotter Åsa Wallén minns en hel del från den tiden.

- Hotellet var populärt och var för det mesta fullbelagt av resande från hela landet, många av dom var också stamgäster, berättar Åsa som själv bodde där med föräldrarna i några år.

- Vi disponerade två rum ute i annexet och jag kommer ihåg att gången ut dit kallades för "Suckarnas allé", förmodligen för att den var så lång att gå.

- Jag minns också att jag som liten cyklade genom gången på min trehjuling och att mor var rädd att jag skulle cykla genom dom lågt placerade fönstren.

Hon minns också några av de anställda från den tiden.

- I köket huserade kokerskan Beda Persson och så fanns där en servitris som hette Edit Landegren.

Våningen ovanför biografen användes dels som kontor, dels som ett mindre ölcafé som kallades "Klaffen". Där kunde gubbarna ta sig en pilsner och sillmacka.

I den ståtligare festvåningen en trappa ovanför återfanns många av stans "gammelungkarlar" vilka ofta och gärna dinerade på hotellet.

- Nästan alla i stan åt på Stora Hotellet där det var gående bord. Efteråt kunde man avnjuta en kopp kaffe i salongen, minns skohandlare Lars Tyllström, själv verksam vid Sveatorget i många decennier.

En av Stora Hotellets flitigaste trotjänare genom åren var kokerskan Ellen Blomkvist som inledde sin bana där redan under 1920-talets sista år.

- Mor arbetade sedan på Stora Hotellet till och från ända fram till sin pensionering 1969, vet dottern Anita Olofsson att berätta.

Nästa ägare till Stora Hotellet blev Svea Sjöberg, som i många år också drev Sveatorgets Tobak. Hon lär också ha drivit hotellrörelsen fram till dess slut i mitten av 1970-talet då lokalerna togs över av kinesrestaurangen Restaurang Mandarin.

I Palladiumhuset har också Länssparbanken haft lokaler och i källarplanet fanns tidigare en liten biljardsalong, "Nisses biljard" i vilken världstenoren Jussi Björling ibland kunde återfinnas bland gästerna.

OLOF SCHÄÄF

Mer läsning

Annons