Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fyra frågor många vill ha svar på om 3G-masterna

Annons

Staten förlitar sig på SSI:s mätningar. De följer visserligen EU:s, WHO:s och andra internationella organs rekommendationer för hur högt gränsvärdet ska vara vid mikrovågsstrålning från mobiltelefoner.

Det är dock viktigt att belysa att det rekommenderade gränsvärdet (2W/kg kroppsvikt) endast gäller den termiska exponeringen (det vill säga: uppvärmning av kroppsvävnaden).

Riktvärdet grundar sig inte på synpunkter från oberoende forskare inom medicinen, som faktiskt hittat biologiska icke-termiska effekter vid doser av mikrovågsstrålning betydligt långt under gällande gränsvärde.

Nämnas bör att Schweiz har ett gränsvärde, som är 100 gånger lägre än det svenska. I USA har man en nivå på 0,8W/kg kroppsvikt.

Forskare som anser att det svenska gränsvärdet är för högt och som förordar försiktighetsprincipen blir dessvärre negligerade. Detta är synnerligen allvarligt och skrämmande. I många år har förespråkarna för mobiltelefonen hävdat att den är helt ofarlig. I diskussionerna omkring 3G-masternas tillkomst får allmänheten nu veta att mobiltelefonerna är farligare i sin strålningspåverkan än själva masterna.

Masterna kan därför placeras nära människan, för att inte mobiltelefonens uteffekt ska öka med avståndet och därmed stråla mer.

Detta resonemang är motsägelsefullt och inger inte förtroende. Vid minsta lilla misstanke om eventuella skador i framtiden bör regeringen därför gå försiktigt fram och åtminstone rekommendera så kallade frizoner ute i kommunerna.

I TV2:s program Debatt i november förra året lovade infrastrukturministern Ulrika Messing angående den här frågan att politiken får ta sitt ansvar, om det visar sig i framtiden att de varnande forskarna haft rätt i sina farhågor. Ansvaret vilar därmed tungt på statsmaktens axlar.

Mot bakgrund av ovanstående har jag följande frågor som många med mig önskar få svar på så fort som möjligt:

1. Kommer staten eller kommunen att betala ut skadestånd i form av ekonomisk ersättning till eventuellt drabbade och ta ner befintliga master och antenner?

2. Vart ska kommuninvånare vända sig, om de blir sjuka av strålningen? (En stor del av sjukvården saknar ju kompetens att ta sig an de personer, som redan nu är el-

överkänsliga).

3. I ovannämnda program sa ministern att den enskilde individen kanske sitter på de största möjligheterna att skydda sig mot strålning.

Eftersom det nya nätet ska täcka drygt 98 procent av landets yta, tycks det inte bli det lättaste att göra. Vilka är i så fall regeringens samlade rekommenderade råd till oss, så att vi kan skydda oss på bästa möjliga sätt?

4. Enligt Olle Johansson (docent i neurovetenskap, Karolinska Institutet) skulle den medicinska forskningen behöva cirka 10-15 miljoner kronor per år i tio års tid, för att komma fram till en lösning vad beträffar elöverkänslighet och strålningspåverkan.

Är staten därför redo att fortsättningsvis bistå ekonomiskt den här typen av oberoende forskning?

BRITT-LOUISE BERGSTRÖM

Mer läsning

Annons