Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Från fritidspedagog till pastorsadjunkt

Annons

Bli präst? Nej, det var ingenting som föresvävade Lotta när hon växte upp på Hammarbacken i Ludvika. I stället utbildade hon sig till fritidspedagog i Falun och fick jobb i Sörvik utanför Ludvika.

Allt rullade på som vanligt och skulle så fortsätta. Trodde Lotta.

- Jag hamnade helt oväntat i en situation där livet blev upp och ner, berättar hon.

Vad är egentligen meningen med livet? För första gången började hon på allvar fundera kring existentiella frågor. Visserligen fortsatte hon att arbeta i Sörvik ytterligare något år, men fröet som såtts då tillvaron ställdes på ända 1996 hade börjat gro.

Bli präst? Svaret var inte längre ett självklart nej. För att känna sig för sökte hon sig till folkhögskolan i Vadstena där hon läste Svenska kyrkans grundkurs.

Lotta kände att hon kanske var på rätt väg och beslöt att börja studera vid universitetet i Uppsala. Fyra år senare plus ett år vid Svenska kyrkans pastoralinstitut, var hon framme vid målet. Förra helgen tog hon det sista steget och prästvigdes i Uppsala.

Alldeles spikrak var nu inte vägen från Vadstena till prästvigningen i Uppsala.

- Tvivel har funnits, många gånger. Främst har det handlat om att gå in i svenska kyrkans organisation, säger Lotta.

Men tvivlen har övervunnits och nu är hon formellt redo för prästyrket. Först väntar enligt reglementet ett år som pastorsadjunkt. Det innebär att hon arbetar som präst, uppbär lön, men inte har någon formell prästtjänst.

- Ett bonusår, kan man säga. Man får chansen att praktiskt lära känna yrket.

Var de nyvigda prästerna placeras i landet bestäms centralt. En viss möjlighet att framföra önskemål finns dock uppenbarligen. Helge, Lottas sambo och blivande man, är präst i Hudiksvall och just där kommer Lotta att göra sitt bonusår.

- En annan orsak är att min släkt kommer från Hälsingland, tillägger Lotta.

Några planer på att så småningom dra sig tillbaka till Ludvika har hon inte.

- Det är inte ofta jag är dit, men självklart hälsar jag på mamma då och då. Så många fler bekanta finns inte kvar. De har flyttat för studier och fått jobb på andra ställen.

Precis som fallet är med den före detta fritidspedagogen i Sörvik.

BO JOHANNESSON

Mer läsning

Annons