Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Forskare varnar för samarbete

Annons

I Sverige har de borgerliga partierna lyckats visa upp en ovanligt stor enighet genom att tydliggöra sig som högeralternativ. Vänsterpartiet har visat sig vara mer vänsterparti än under Gudrun Schymans styre. Socialdemokraterna har gett upp tanken på samarbete med centern eller folkpartiet och har i stället officiellt friat till miljöpartiet.

I USA har vi nyss sett ett val där de två stora presidentkandidaterna lagt ner mycket möda på att få sina kärntrupper till vallokalerna. Tidigare val har ofta handlat om att kapa åt sig så stora delar som möjligt av de lättrörliga och osäkra väljarna i mitten.

Samtidigt kan vi på det lokala planet se tecken på motsatta tendenser. I det interna kommunarbetet förordas partipolitisk enighet, och i det externa arbetet uppmanas kommunerna att samarbeta med varandra. Moderatstyrda Avesta kommun och Norberg (med vänsterpartistiskt kommunalråd) har funnit varandra i flera frågor.

I många norrländska kommuner innebar det förra valet att vänsterpartister och borgerliga såg till att utmanövrera socialdemokrater (exempelvis Boden, Jokkmokk och Kalix). Mora kommun är ett exempel på hur handlingskraft premieras framför ideologi. Företagare har givit sig in i politiken (som centerpartister), och väljer sedan hellre ett samarbetsparti som kan främja handlingskraften (socialdemokraterna) än ideologiskt baserade partners.

I vissa fall är nya partipolitiska konstellationer ett resultat av att partier som ideologiskt står på varsin sida om socialdemokraterna reagerar mot vad de uppfattar som maktfullkomlighet. Då handlar det mer om att bryta traditioner än något annat (vilket kan vara nog så illa om inte syftet klargjorts innan valet). I andra fall är syftet att samarbetet ska uppfattas som en kraftsamling. Somliga förordar en sådan utveckling framför den sedvanliga politiska processen, samarbete anses bra för näringslivet och den allmänna utvecklingen i kommunen (se exempelvis Svenskt Näringsliv "Tillsammans kan vi förändra").

Samarbete och samverkan har kommit att bli modeord och verkar ibland ses som ett universalmedel som kan råda bot på de flesta problem. Det kan tyckas positivt att partierna kan samarbeta trots olika ideologiska värderingar och traditioner, "för kommunens bästa".

Men i förlängningen innebär detta att kommuninvånarna i nästa val inte har några tydliga alternativ att välja mellan. Ideologierna löses upp och resultatet blir en sörja bestående av lokala småfurstar helt utan visioner. Kommunen blir inte mycket mer än en exekutiv enhet som lika gärna skulle kunna skötas i form av en statlig myndighet.

Vad som händer i riksdagsvalet 2006 vet vi ännu inte, men det verkar i alla fall som att vi väljare äntligen fått två tydliga alternativ att välja mellan - en vänster- eller högerregering. Kommungränserna, på vilka den lokala demokratin vilar, fortsätter att luckras upp genom regionala samarbeten och partigränserna suddas ut genom allianser på tvärs mot ideologiska värdegrunder. Samförstånd förordas framför debatt och politisk osämja ses som ett tecken på svaghet. Men utan diskussion och osämja kommer demokratin att dö. Demokratin förutsätter alternativ, inte enighet. Därför skulle Sverige och Dalarna må bättre om kommunalpolitiker inför nästa val kunde tänka över sina visioner och ideologier i stället för sina strategier.

MATTIAS NORLING

Mattias Norling är statsvetare och forskare verksam vid Dalarnas forskningsråd.

Mer läsning

Annons