Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

För Mats Hansson blev diktskrivandet ett sätt att hantera sorgen

/

När hustrun inte orkade leva längre så blev allt mörkt.
För Mats Hansson blev skrivandet ett sätt att hantera sorg, saknad och smärta.
– Jag lägger saker till rätta med lyrik, säger han.

Annons

Mats Hanssons har tidigare publicerat dikter i olika antologier, det här är dock hans första bok – en diktsamling som heter Svart kaffe.

Han är uppvuxen i Falun, utbildade sig till fritidsledare och jobbade i hemstaden och i Stockholm. Men det var när han gick kulturvetarlinjen i slutet av 80-talet som Mats Hansson började skriva så smått.

I början av 2000-talet började han formulera sig på allvar – skrev korta berättelser om uppväxten hemma i Hälsinggården. Sedan blev det även en hel del dikter. Den mer avskalade formen lockade.

I början skrev han för byrålådan, men för fyra, fem år sedan började han publicera sig på poeter.se.

– Sajten fungerar som en skola, vi läser varandra och man får konstruktiv kritik, säger Mats Hansson som också fått dikter publicerade på Populär poesi, både på tidskriftens webb och på papper.

– Jag märkte att jag kunde sätta ord på mina inre funderingar, lägga saker till rätta med lyrik. Det hjälper mig att hantera svåra känslor och se sammanhangen.

När hustrun Malin dog för tre år sedan blev allt sorg och smärta.

– Hon mådde väldigt dåligt och orkade inte leva längre, säger Mats Hansson.

Depression är en vanlig sjukdom. Enligt Vårdguiden blir knappt hälften av alla kvinnor och ungefär var fjärde man deprimerad någon gång under sin livstid, det kan vara lindrigare varianter, eller svåra.

Det finns en skamfaktor kring själens sjukdomar, men Mats Hansson vet att depression är en dödlig sjukdom bland andra, att likna vid cancer. Självmordssiffrorna är höga.

– Malin var deprimerad under flera år, och jag började skriva då, dystra dikter. Efter hennes död blev det en oändlig mängd, skrivandet var terapeutiskt. Även om man vet att någon är djupt deprimerad kommer det som en chock, man tror inte att det ska hända.

I sina dikter har Mats Hansson ofta något mycket konkret som centralpunkt.

Som när han bakade pizza tillsammans med döttrarna och ingredienserna blev symboler för något annat i hans huvud, han får bilder i huvudet, som han komprimerar.

Nu har han gett ut ett urval av dikterna på eget förlag, och upptäckt att många känner igen sig i hans mest privata känslor. Som så ofta blir det personliga allmängiltigt.

Hans dikter har använts vid en gudstjänst, och ska användas i sorgegrupper. Mats Hansson konstaterar att kyrkan är proffs på det här med sorg och sorgearbete. Han har fått mycket stöttning av en präst.

– Vi har alla varit förlamade av Malins allt för tidiga död, men vi har funnits där för varandra i familjen – hennes föräldrar och bröder, och våra döttrar.

Alla i familjen har gett klarttecken till att ge ut diktsamlingen, det var dags nu.

– Det har varit en tuff resa. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna ta mig ur det, men nu kan jag gå vidare, jag har vunnit över det svarta efter två års helvete, med sorg, skuld och smärta, säger Mats Hansson.

Han har varit sjukskriven, och sade sedan upp sig från jobbet som fritidspedagog och biblioteksansvarig i Vaxholm.

Han ville inte vara två färjor bort från barnen, utan finnas där för döttrarna när de kommer hem från skolan. Men nu när mycket har stabiliserat sig letar han aktivt efter nytt arbete.

– För ett år sedan skulle jag inte ha kunnat sitta här och berätta. Jag känner att jag kan leva mitt liv nu. Även om jag alltid har sorgen med mig bakhuvudet så har jag vunnit över det svarta, hemska. Det överrumplar mig inte på samma sätt längre. Jag trodde inte på psykologen när hon sa att det skulle bli så. Men så är det, säger Mats Hansson.

Mer läsning

Annons