Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Firad sångerska fyller 80 år

Annons

Efter en svår uppväxt på barnhem blev Stina-Britta Melander fosterbarn hos en familj utanför Östersund.

Som 15-åring blev hon piga på Östermalm i Stockholm.

- Där var det verkligen skillnad på folk och folk. Herrskapet hade en ringanläggning i serveringsgången till alla rum i våningen. Det var nio rum att passa och i bland ringde till och med den yngste sonen på mig för att säga: "Jag ville bara se att du kom när jag kallade på dig!".

Hela tiden gnetade hon och sparade för att kunna betala för sånglektioner och var så kallad ingeny på revy med vännerna Inga Gill och Anita Björk.

I augusti 1944 fick Stina-Britta en verklig hit med sången "Illusion". Den slog ut Glenn Millers "In the mood" som det mest spelade i Sveriges Radio och låg etta i 17 veckor.

Stina-Britta bereddes plats på Operan som så kallad hospitant, och i mars 1946 debuterade hon. Året därpå sjöng hon mot Jussi Björling. Men fast anställning på nationalscenen fick hon inte.

- Operachefen tvingade mig till en riggad provsjungning. Jag skulle stå i drottningfoajén bakom kungalogen och ändå nå ut i salongen, säger hon upprört.

Hon fick i stället uppdrag på Stora Teatern, Riksteatern och gjorde gästframträdanden på isländska i Reykjavik!

- Min känsla var att jag borde försöka ute i världen. Jag satte mig i en Fiat, som såg ut som en röd skalbagge och som blev full med mig och två böcker i sig, och åkte ned till Hamburg.

Melander erbjöds flera kontrakt, men flög i stället till ett ännu sargat Berlin där det blev till att plugga tyska för ett inhopp två dagar senare.

I åtminstone ett och ett halvt decennium var Stina-Britta Melander en uppburen stjärna i det tyskspråkiga Europa. Melander flängde mellan Wien, Hamburg, Berlin, Köln, München. Hon följde Covent Gardens ensemble till Buenos Aires. Hon spelade in nio tv-filmer och långfilmer, inklusive en film som handlade om hennes eget liv.

Hela tiden såg hon framträdandena som en revansch för intrigerna på Stockholmsoperan och för att bevisa för sin fosterfamilj hemma i Sverige att hon dög något till.

Men Stina-Britta fick allt svårare hemlängtan. Hon älskade Dalarna och köpte i början av 1970-talet en gård i Leksand. I mitten av 1990-talet flyttade hon till en villa i Mockfjärd.

Där har hon bland annat arbetat med att sammanställa memoarerna och med att förhandla med de radiostationer som har inspelningar från hennes glansdagar. Resultatet är dubbel-cd:n Lyrik & Dramatik som fick mycket god kritik i bland andra den här tidningen i november förra året.

Stina-Britta Melander har fortsatt att sjunga och att ge lektioner. 1994 stod hon på scenen i en uppsättning av Eugen Onegin i Dalarna. Hon har kontakt med en musiker i en Stockholmskyrka, där hon också har en bostad, och sjunger i den kyrkan då och då.

JENS RUNNBERG

Mer läsning

Annons