Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Finns det plats för barn i framtiden?

Annons

Alva 6 år:

"Jag vill leka hemma ibland. Det är många som springer och ropar på dagis. Ingenstans är det lugnt. Man måste leka med andra. Min mamma jobbar jättemycket, hon är trött på kvällen och på lördan ska vi handla och städa. Jag vill att hon och jag ska leka, på dan, hon kan läsa sagor jättebra."

Sandra 27 år:

"På anställningsintervjun frågade de om jag tänkt skaffa barn inom de närmaste åren! Vill man ha ett bra jobb, får man ljuga om sina familjeplaner, sedan göra ett jäkligt bra jobb, bli omtyckt och uppskattad, så att man blir "förlåten" om man blir med barn."

Två intervjuer, två olika åldrar, men samma budskap och frågeställning: finns det plats och utrymme i våra liv och i vårt samhälle för barn?

Det föds för få barn i Sverige. Många föräldrar, ensamstående eller par, kämpar för att få vardagen att gå ihop. Rapporter om att barn tidigt har stressymtom, ont i

magen, huvudvärk med mera.

Samtidigt blir allt fler kvinnor långtidssjukskrivna, en ökning med 74 000 kvinnor på tre år. I dag är 173 500 kvinnor långtidssjukskrivna.

Många kvinnor arbetar inom omsorgen och vården, där resurser försvunnit, men där kvinnorna ändå försöker att göra lika mycket som tidigare för omsorgstagaren. Man känner sig ständigt otillräcklig för att klara både arbetsliv och familjeliv.

Även männens sjukskrivningar ökar.

Hur kommer det sig att det ser ut på det här viset? Är detta det samhälle och liv vi vill ha?

Jag tror inte det, vi måste alla arbeta för ett barnvänligt arbetsliv, där det dels finns utrymme för barnen, men där också föräldrarna ges utrymme att få mer tid tillsam-mans med barnen. Där arbetsgivare ser det som en tillgång att föräldrar, både pappor och mammor, under en period i livet prioriterar sina små barn.

Men då måste det också finnas ekonomiskt utrymme för föräldrarna att prioritera barnen, och andra valmöjligheter än i dag.

Det är lätt att stirra sig blind på de direkta kostnader, som detta skulle innebära, men vi vet att barn som hamnar snett i livet och dagens sjukskrivningar kostar mång-miljonbelopp, förutom alla de personliga

lidanden, detta innebär.

Jag anser att alla föräldrar måste ges möjlighet att, dels välja vilken form av barnomsorg man vill ha, men också ge de föräldrar som önskar möjlighet att vara hemma med barnen helt eller delvis.

Alla föräldrar måste få del av statens

resurser, inte bara de som väljer kommunal barnomsorg som i dag.

Vi är inte stöpta i samma form som

socialdemokrater och vänsterpartister tycks tro, vi vill inte ha våra barn socialiserade. Maxtaxan har inneburit minskad valfrihet. Det har gett större barn-grupper, längre vistelsetid för barnen, de föräldrar som kunnat gå ner i arbetstid är främst höginkomsttagare, som också var de största vinnarna på maxtaxan.

Ett stöd som följer med barnen, snarare än de politiska systemen, ökar möjligheterna för föräldrarna att sluta sig samman kring till exempel kooperativa dagis, öppna förskolor eller andra omsorgsformer för barnen. Det ökar framför allt möjligheterna för föräldrarna på landsbygden att lösa barnomsorgen, som kan vara svårt i dag.

Jag tror på att många föräldrar vill hitta sina egna flexibla lösningar, som passar deras vardagssituation bäst.

Det skulle framför allt innebära att man som föräldrar kan förkorta sin arbetstid om man vill. Det skulle skapa en bättre livskvalitet både för barnen och för föräldrarna. Man skulle också känna att man själv kan få bestämma mer över sin vardag.

Centerpartiet föreslår ett ändrat skatteförslag, som gynnar låg- och medelinkomsttagare, men också förslag som ger skatterabatt/barn, rätt till att dra av barnomsorgskostnader upp till 50 000 kronor/år, rätt att dra av resor till och från dagis,

Föräldraförsäkringen borde utökas med rätt till tjänstledighet för att vara hemma med barnen på heltid eller deltid upp till tre års ålder.

Rätten till att få gå ner i tjänstgöringsgrad borde utökas och förlängas, exempelvis att kunna sänka sin arbetstid till 50 procent till barnet fyllt åtta år. Men framför allt ett stöd som kommer alla barn till del.

Det går att prioritera barnen i framtiden, det finns också lösningar. Det finns mycket som går att förändra, som skulle göra både barnens och föräldrarnas situation bättre, men då behövs en ny regering med ett nytt synsätt än vad dagens regering har.

GUN DRUGGE

Mer läsning

Annons