Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Filip Jansson

Annons

Första gången jag träffade Filip Jansson var då jag köpte min första elektriska grammofon. Jag köpte den som stod på disken i dåvarande, 1948, Ludvika Radio & Musik.

Då, när jag köpte grammofonen, hade Filip en ny sjusitsig mörkblå Dodge som stod utanför affären med rödskyltar på. På eftermiddagen var Filip nere på Asea. Han bytte bil med företaget och fick deras nya svarta Buick som också var ny med röda skyltar.

Filips Buick kom att finnas med till 1952 då han plötsligt började med folkvagnsbussar. För musikanterna var det ju ganska rymligt och bra.

Jag spelade med Filip i bland. I Sandviken en nyårsafton, det kan ha varit 1956, fick jag beröm av Filip, dessutom efter att ha spelat Woody Herman-låten Moten Stomp som innehåller lite raggelibaggare. Helt plötsligt står Filip vänd mot mig och säger att "den har du tränat bra på..."

Det är det enda beröm jag fått under alla år som trumslagare.

Filip var en stor beundrare av altsaxofonisten Johnny Hodges som spelade med Ellington i över 30 år. Han var en av stöttepelarna i orkestern med sin fina ton och sitt bergfasta tempo. Woody Herman var en annan av Filips många favoriter.

Som orkesterledare kunde Filip ha ställt sig, precis lika bra som någon annan, framför Radiobandet eller vilket band som helst i den klassen. Han kunde det här och han var en mycket god lärare.

Jag träffade Filip för sista gången i slutet av förra året vid Warren Wachys framträdande på Fagersta Jazzklubb. Han hade visserligen käppen med sig, men det var bara som reserv.

Filip Jansson, Philip Jansson eller Phil Philip - vi ska alltid minnas honom som en komplett musikant och spelman.

Carl-Arne, Palle, Rolf Blylods, Swen, Clas Smeby, Visby och Göran Olsson, Gävle

Mer läsning

Annons