Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Felanvända polisresurser?

Annons

Jag läser i tidningen den 15 oktober 2004 att 20 av 24 våldtäktsanmälningar i Dalarna läggs ner i ett tidigt skede.

Hur kan detta vara möjligt?

Varför jag ställer den frågan är händelser i färskt minne från föregående helg samt erfarenheter som går ett par år tillbaka i tiden.

Förra lördagen rapporterade media i Dalarna om en massiv polisinsats som skulle genomföras i samband med att en MC-klubb i Falun firade 20-årsjubileum.

Hotbilden var enligt rapporteringen stor för att ett "MC-krig" kunde gå av staplen.

Som inbjuden gäst begav jag mig till den omskrivna festen. När jag närmar mig lokalen ser det ut som på Gaza-remsan.

Sex polisbilar som stoppar all inåkande trafik för kontroll, som det heter. Denna kontroll gick ut på att avkräva alla som befann sig i bilen identitet samt att fotografera samtliga ansikten.

När jag, och flera med mig, ifrågasätter detta handlande får vi till svar att det bara är dokumentation.

Av vad? kan man med rätta fråga. Ren registrering är vad detta är, och det strider mot svensk lagstiftning.

De som inte ville lämna sina personuppgifter, vilket en svensk medborgare ej behöver göra om personen ifråga ej är misstänkt för brott, blev hotade att få följa med till stationen.

Av vilken anledning?

Även ett antal killar från Örebro fick samma krav på sig. Då de inte ville lämna ut sina personuppgifter hotades de med en flygande besiktning på bilen, som polisen lovade skulle bli kostsam.

När de visade sina ID-handlingar slapp de besiktningen.

Gott polisarbete! Kan man tycka.

Måndagens medierapportering om festen var en knappt synbar artikel om att festen gått lugnt till. Att det skulle avlöpa så visste jag utan att gå till en spådam innan.

Inledningsvis i insändaren påpekade jag att de som behöver polisen inte får hjälp. Om pengarna denna lördag använts till att skydda sårbara medborgare från brott istället för att slösas bort på något som inte från början var en hotbild, då skulle jag som tonårsförälder känna mig tryggare än jag gör i dag.

ANDERS SVENSSON

Mer läsning

Annons