Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Falu Kuriren och politikerrollen

Annons

Falu Kuriren har i sin ledare i måndags tagit upp ett flertal viktiga frågor, som har att göra med den framtida politikerrollen. Jag vill komma med vissa invändningar mot innehållet mot bakgrund av de erfarenheter jag själv haft dels som förtroendevald ordförande i fullmäktige och socialnämnd, dels som medverkande i ett av Kommunförbundet initierat projekt kallat "Tema demokrati", där vi bl a jobbat med att få lite mera tyngd och mening i fullmäktigeförsamlingarnas arbete. Det sistnämnda kallar vi "Fullmäktige i förändring", något som för många kommuner, även i Dalarna, är en utopi år 2002.

Som FK skriver är det ju en ynkedom att se, att man i flera dalakommuners fullmäktige inte klarar att ha en fullvärdig representation från partiernas sida. Förmodligen beror detta på de arbetsformer à la 1912, som praktiseras på flera ställen. Vilka orkar då ställa upp och känna sig motiverade? En större delaktighet från ledamöter och även från allmänheten måste vi arbeta för under kommande mandatperiod.Det nämns inte i ledaren, men som liberaler ställer Ni säkert upp på de tankarna. Fullmäktigeledamöterna måste "lägga sig i ", till och med i kommunala bolags verksamheter.

I FK:s ledare sägs, att en orsak till det bristande engagemanget i politiken är att "arbetsgivare blir allt mer obenägna att släppa sin personal till uppdrag som innebär att den anställde måste ta ledigt från jobbet". Här måste det ha uppstått någon missuppfattning. Sedan flera år har en förtroendevald rätt till ledighet från jobbet enligt lag, för att kunna ta ett politiskt uppdrag. Det är en viktig bestämmelse, som i viss mån underlättat situationen. Att det sedan alltid i verkligheten är mycket problematiskt att gå ifrån jobbet till ett ideellt och, för de flesta, dåligt arvoderat arbete i kommunpolitiken vet väl väl alla som försökt.

Ett hinder, och ett mycket viktigt sådant, för att ta ett politiskt uppdrag nämns inte i ledaren, men det vore av stort intresse att få FK:s syn på det som numera vuxit till ett verkligt demokratiskt problem. I samband med valet 1998 var jag med och gjorde en liten undersökning om varför "vanliga svenska medborgare" och främst unga sådana tackade nej till att ta politiska uppdrag. Det vanligaste skälet till nej-tack var, enligt ett par citat : "Vi törs inte. Vi vill inte bli "lovliga byten" (över en natt) för massmedia och personer, som har tagit som sin uppgift att inte bara kritisera men också att "demonisera" dem som plötsligt blivit så kallad politiker." - "Varför lämna en respekterad tillvaro som lärare, och bli kommunpolitiker (ej respekterad)".

Livsnerven i en demokrati är en fri press som kritiskt och sakligt granskar dem, som valts till olika förtroendeuppdrag som lekmän. Vederbörande ska inte alls bli specialist inom sitt område, som FK säger. Sådant är inte vårt politiska system. Specialisterna är tjänstemännen.- Men, till frågan: Hur ser FK och massmedia på sitt ansvar för att människor ska våga satsa sin fritid och sitt samhällsintresse för att ta ett politiskt uppdrag, säg hellre förtroendeuppdrag? De reaktioner jag refererar till ovan har utan tvivel sin grund i att vissa tidningar anser, att Du som ställer upp till val gör det för Din personliga vinning! (Vilken den nu skulle vara?) Vad kan FK och massmedia göra för att "backa upp" det system, som bygger på att vanliga enskilda människor på sin fritid vågar jobba politiskt för alla de andra? Diskuteras detta någonsin? Hur beskriver ni i så fall Er viktiga uppgift i det demokratiarbetet?

LARS MUNTERS

Mer läsning

Annons