Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Falkman hade svårt att lyfta

Annons

En Tito Beltran med halsproblem gav arrangörerna huvudbry inför jubileumskonserten i Cassels i Grängesberg. Ersättaren Carl Johan "Loa" Falkman lyckades till en början inte helt vinna publiken, då charm och utspel på något sätt tycktes fastna i den eleganta smokingen. Men han blev förlåten...

Kanske har hans mångsidighet blivit en börda och ett avstamp för förutfattade meningar. På något vis väntar man sig mer av Loa Falkman på scen. Ett korrekt och oerhört seriöst framförande av, inledningsvis Erik Axel Karlfeldts dikt till Wilhelm Peterson-Bergers toner känns nästan krypande sterilt. När så stjärnan börjar regissera publik och fotande blir stämningen i hallen nervös.

- Jag är en mycket fåfäng person, som älskar att bli fotograferad, säger Falkman vänligt.

- Men inte just nu, det tar liksom lite av musiken, vi kan ta det i applådtacket i stället...

Inför Ture Rangströms tonsättning av fem dikter av Gustaf Fröding, instruerar han:

- Vi försöker skapa en stämning - kuslig, melankolisk, kärleksfull, ångerfull. Jag skulle önska att publiken vill hjälpa till genom att vänta med applåderna till efter sista sången.

En rimlig begäran men när små trevande handklappningar ändå faller in efter första sången, möts de av isblick från barytonen.

Resultatet blir andlös tystnad mellan sångerna, mer orolig än stämningsfull.

Men vändningen kommer. Efter jublande toner från flygeln i soloinsatser av pianisten och ackompanjatören Bengt-Åke Lundin skämtar Loa Falkman sig in på scenen igen.

Med ett "Buh!" kliver han fram ur kulissen och ömsom lindar in åhörarnas öron i lena ljuva toner, ömsom drar charmigt förvirrade skämt.

Operaariorna ur Figaros bröllop är pärlande läckra, "Music of love" ur Phantom of the opera sprider gåshud i bänkraderna.

- Close your eyes and surrender, sjunger han och det är just vad vi gör, allihop. Applåddundret efteråt bevisar faktum och när Falkman och hans pianist återintar scenen är det fortfarande med mycket glimt i de blå.

- På egen begäran ska jag göra ett extranummer. "I´ve got plenty of nothing" följs av slängkyssar till salongen. Utanför väntar flera rödkindade med kameror. Falkman poserar villigt och ägnar extra uppmärksamhet åt en krånglande blixt innan han försvinner in i logen.

LENA RELTE

Mer läsning

Annons