Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En vårbetraktelse

Annons

Så kom den då, våren. Den efterlängtade. Vintern har fått vika sig, även om de isiga vindarna har gjort att långkalsingar inte har suttit i vägen. Nu har vi njutit av några vackra dagar, och som vanligt lockat hit de många solisterna, som snart bildat en enorm orkester!

Ja, just det, fåglarna. En framträdande roll, så här långt, har bofinken, med sin ljuvliga sång, några skarpa toner från rödvingetrastarna, hörs över nejden.

Rythmsektionen sköts förnämligt av hackspettarna. Där den mera svaga trumvirveln av den mindre hackspetten, ändå har sin givna plats. En solist med sin glada stämma, är rödhaken. Och så hör jag dem. Jovisst.

Liksom tidigare ser och hör jag stjärtmesarna, märkligt nog på samma plats som för ett år sedan. Lika spröda små silverklockor, stämmer de fint in i orkestern. Taltrasten där uppe i grantoppen, bjuder på ett förnämligt solo, tillsammans med koltrasten.

Det dröjer innan orkestern och kören är komplett. Tack för att ni kom, och alla andra som är på väg hit. Ni är efterlängtade.

Bertil Mogrind

Mer läsning

Annons