Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En lång väg mot rätt identitet

Annons

I dag lever hon som Madeleine, bor i Avesta och jobbar som lastbilchaufför.

Men historien är lång och vi börjar från början. Madeleine föddes som Mats 1954 i östra Sverige. En flicka i en pojkes kropp. Den tidiga barndomen präglades av förvirring och ensamhet:

- Jag har alltid känt mig kluven, men jag visste inte vad det var. Jag var avundsjuk på min syster, på hennes dockor och kläder. Jag blev förbjuden att leka med dockor och flickor. Jag fick stryk och jag hänvisades till pojkarnas värld.

Men hon hittade aldrig rätt i pojkarnas värld heller.

- Jag blev ensam och rädd, ändå fanns aldrig tanken på könsbyte med. På 60-talet visste man inte att en pojke kan bli en flicka.

Mats upplevdes som ett stökigt barn och som 15-åring förflyttades han till en internatskola.

Intimt umgänge med tjejer fungerade inte. Mats skämdes för sin sexuella oförmåga och sin längtan efter kvinnokläder.

Det var då som alkohol och droger kom in i bilden.

- Spriten hjälpte mig att fungera sexuellt med tjejer. Inget fungerade när jag var nykter.

Mats blev kvar i missbruket i tjugofem år:

- Med hjälp av droger kunde jag hålla pojken inom mig i schack.

Under tiden hann Mats gifta sig två gånger och få sex barn. Han jobbade som lasbilschaufför, elektriker, byggnadsarbetare, och taxi- och busschaufför.

- Jag levde i en machovärld. Jag försökte vara macho, men det fungerade aldrig.

Mats var 20 år när han provade sin hustrus kläder för första gången. Det var en upplevelse som gav honom en enorm tillfredsställelse.

- Men jag sa det inte till någon. Jag vågade inte tänka på vem jag var. I stället jobbade jag allt mer.

Samtidigt föll Mats allt djupare i missbruket.

- Jag vet inte hur jag lyckades sköta mitt jobb. Men jag gjorde allt för att leva upp till andras förväntningar.

När Mats var 40 år rasade hans värld samman. Han bestämde sig att söka hjälp för sitt missbruk och hamnade på ett behandlingshem.

Där blev han drogfri men föll tillbaka i missbruket efter ett tag. Det blev behandlingshem ännu en gång. Denna gång började man gräva djupare efter orsakerna till missbruket. Mats erkände för första gången för sig själv vad alltihop kunde handla om. För första gången berättade han att han använde fruns kläder i smyg.

- Då trodde jag att det bara handlade om kläder, att jag var en transvestit. Jag skämdes.

Men ytterligare samtal med psykologer visade att Mats var en kvinna i en mans kropp. Han fick bland annat träffa en transsexuell person.

- Jag höll på att trilla av stolen när hon började berätta och ställa närgångna frågor. Men det kändes befriande också.

Mats separerade från sin tjej som han då hade levt tillsammans med i 13 år. Därefter gick han till en läkare för att få råd om sin transsexualitet. Då var Mats 42 år.

En psykologisk undersökning påbörjades och skamkänslorna var ständigt närvarande:

- Vad ska omgivningen säga? Arbetskamraterna? Mina barn? Vad håller jag på med?

Efter en ångestfull period avbröt han dock könsutredningen. Rädslan för ensamheten blev för stor och han bestämde sig för att prova mansrollen en gång till. Mats blev tillsammans med en ny kvinna.

En dag kom flickvännen hem just när Mats provade kvinnokläder som han hade köpt förut.

Förhållandet kraschade och Mats flyttade från Horndal till Avesta. Ångesten följde med. Efter många sömnlösa nätter och ändlöst ifrågasättande vaknade han en morgon med ett klart beslut:

- Jag öppnade ögonen och kände att beslutet hade mognat. Jag var redo. Jag visste precis vad jag skulle göra.

Så här långt i historien lämnar vi mannen Mats och går över till kvinnan Madeleine, eller Madde som hon kallas.

Ett genombrott för Madde var första gången hon visade sig ute klädd och sminkad som en kvinna. I högklackat och klänning gick hon i väg till en affär för att handla.

- Hjärtat bultade så hårt men jag kände att jag bara måste klara av det här. Det var inte så att jag var rädd att någon skulle känna igen mig, det handlade bara om mig själv.

- I dag kommer jag inte ens ihåg vilken mat jag köpte, jag tänkte att det handlar om nu eller aldrig och att jag måste köpa mat.

För två år sedan bestämde sig Madeleine för att göra könsoperationen. Först efter ett år fick hon komma till en utredare i Falun. Psykiatrikern skulle med hjälp av en rad psykologiska tester göra en bedömning av Maddes personlighet och könstillhörighet.

Detta tog ytterligare ett år. Madde är kritisk till utredningssättet.

De tester hon fick genomgå var inte anpassade till sitt ändamål, tycker Madde. En av de första frågorna hon fick besvara var: "Vet du vem Per Albin Hansson är? "

- Då svarade jag att gubben har väl varit död i många år! Vad har han med min kvinnlighet att göra? Jag fick svara på en massa tokiga frågor av den typen.

De psykologiska utredningarna som pågick i två år är nu slut. Hon går fortfarande på hormonbehandlingen som bland annat ska ge henne förändringar i huden, hjärnan och större bröst, berättar hon.

Snart ska hon börja hos en logoped som ska hjälpa henne till en mjukare röst och en permanent hårborttagning i ansiktet ska göra att den irriterande skäggväxten försvinner. Nu återstår det att Socialstyrelsens rättsliga råd tar det slutliga beslutet. Sedan ska hon opereras.

- Det blir en befrielse utan dess like, att bli av med det här bihanget. Jag har levt med en enorm förnekelse hela mitt liv. Samhället, kompisar och föräldrar ställer enorma krav på ens beteende.

Madeleine har blivit varnad för att det inte finns någon återvändo efter operationen.

- Jag vill inte ha någon återvändo. Dörren till mansvärlden är för evigt stängd!

Nu pluggar Madde till undersköterska. När hon talar om framtiden hägrar ett jobb inom vården, "ett typiskt kvinnoyrke".

- Operationen kommer inte att förändra så mycket, jag får en stabilitet i min identitet och jag kan säga till mig själv: Nu är det klart.

Men Madde drömmer också om att kunna använda den bikini hon redan har köpt.

- Det kan låta fånigt, men äntligen kommer jag att kunna bada tillsammans med andra kvinnor.

Hon vill flytta till Falun eller Borlänge där hennes nuvarande vänner finns. Och visst väntar hon på kärleken.

- Jag tittar mycket på pojkar, ska du veta, säger Madde och ler.

Sedan blir hon allvarlig:

- När det kommer rätt människa spelar könet ingen roll. Jag vet inte om det blir en man eller kvinna, för mig är kärleken könslös.

... UTREDNINGEN

- Beskriv din transsexualitet, sa psykiatern.

- Oj, då, sa jag, jag känner mig kort och gott som kvinna.

- Jag kände en vidrig maktlöshet inför denna utredare. Hon hade nyckeln till mitt liv. Hon skulle godkänna mig. Jag ville inte stå framför henne och skrika "Jag är en kvinna". Tänk dig en kvinna som ska bevisa att hon är kvinna och få till exempel sin klädsel ifrågasatt. Man känner sig kränkt efter ett tag.

... VÄNNER

- Det jobbigaste var när mina gamla vänner vände mig ryggen.

Jag tror att det berodde på en rädsla att möta något som man inte vet någonting om.

... FAMILJEN

- Min mor har alltid varit mycket dominant. Jag tog själv avstånd från föräldrarna, jag ville gå igenom det här ensam. Morsan har accepterat mig nu, men säger att hon kommer att kalla mig Mats i alla fall.

- Barnen reagerade mycket bra. Det är bara en dotter som inte accepterar mig nu. Men jag tänker inte heller tvinga henne till det. Hon måste få bestämma själv.

... JOBBET

- Mina arbetskamrater accepterar mig. Visst finns det en och annan sur människa där, men jag bryr mig inte. Jag är jag.

- Jag läser till undersköterska nu, vill helst jobba inom psykvården i framtiden.

... KÄRLEKEN

- Jag är helt solo nu. Men jag tror att den rätta personen dyker upp en dag.

- Jag drömmer om ett bröllop. Jag vill inte tänka på om den personen är en kvinna eller en man. För mig är kärleken könslös.

MIRA MCIC

Mer läsning

Annons