Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

EMU kedjar fast kvinnan vid spisen

Annons

Debatten om hur jämställdheten mellan könen kommer att påverkas av ett medlemskap har varit tyst. Det är nu hög tid att sätta den debatten på dagordningen.

Vi klappar oss ofta på bröstet och säger att Sverige är världens mest jämställda land.

Trots det är det fortfarande vi kvinnor som jobbar mest deltid, tar ansvaret för hem och familj och tjänar 20 procent mindre än männens totala lön. Trots detta har vi svenska kvinnor en starkare ställning i samhället än kvinnor i många andra länder.

Jämställdhet innebär att kvinnor kan förvärvsarbeta, vara ekonomiskt oberoende och ha barn och familj på samma villkor som män.

Valet av ekonomisk politik och välfärdsmodell påverkar därför hur maktrelationen mellan könen ser ut.

Grunden för ekonomiskt oberoende är full sysselsättning, men i EMU går kampen mot inflation före allt, även om det innebär att man låter en stor del av befolkningen gå arbetslös. Vid hög arbetslöshet, är det i allmänhet vi kvinnor som drabbas hårdare än män.

Jämställdheten är också beroende av en välfungerande offentlig sektor. Där finns en mycket stor del av de förvärvsarbetande kvinnorna, men oavsett var kvinnor arbetar, så behövs en väl utbyggd och fungerande social service för att de överhuvudtaget ska kunna förvärvsarbeta, och därmed vara ekonomiskt oberoende.

I flera EU-länder bygger välfärden på försäkringsprincipen, vilket innebär att välfärden går genom anställningen.

Rätten till exempelvis sjukvård och pension blir då beroende av hur mycket du arbetat. Vid arbetslöshet och osäkra anställningar behövs därför privata försäkringar, för att inte falla genom detta grovmaskiga nät.

Den här välfärdsmodellen bygger på att kvinnor utför merparten av det obetalda arbetet i hemmet. Kvinnor i de övriga EU-länderna förvärvsarbetar i mindre utsträckning och är oftare arbetslösa eller har ett arbete utan försäkringsskydd, än vi svenska kvinnor.

Enligt EMU ska arbetslösheten bekämpas med en "flexibel" arbetsmarknad, något som vi i större utsträckning kommer att få känna på vid ett medlemskap.

I de länder som har infört euron har fattigdomen framför allt drabbat kvinnorna, då de hänvisats till olika former av deltidsarbeten. De tvingas till säsongs- och hemarbete, med mycket låga löner och utan sociala rättigheter som sjukersättning och föräldraförsäkring.

Man kan alltså konstatera att där man fört en politik för full sysselsättning och har en väl utbyggd offentlig sektor, har jämställdheten nått längst.

Priset för ett eventuellt medlemskap i EMU blir högt, särskilt för oss kvinnor, vilket kommer att innebära ett stort bakslag i kampen för jämställdhet. När arbetslösheten ökar blir det vi kvinnor som får ta smällen.

Återigen kommer röster att höjas om att kvinnans plats är i hemmet. Vi mister rätten till ett eget arbete och egen försörjning.

HANNA MASIMOV

Mer läsning

Annons