Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ella Hörk

Annons

Min kära syster Ella har nu lämnat det jordiska efter ett långt liv, fyllt av både glädje och sorg. Det blir ett stort tomrum efter henne. Av åtta syskon var det bara hon och jag kvar.

Tankarna går tillbaka till vår barndom då vi växte upp under enkla förhållanden i Enkullen i den egendom som kallades Mats-Anders. Ingen lyx, inget överflöd, ont om pengar.

Hon fick gå in i vuxenarbetet redan vid 11-12 års ålder. Ella och hennes tre år äldre syster mjölkade sju kor morgon och kväll.

Det tunga arbetet med tvätten ute i bäcken med kokning och klappning och sköljning återkom ständigt. En gång snavade hon och föll i vattnet.

Räfsandet efter slåtterkarlarna var en annan ständig syssla varje sommar. Ella var med och band havrekärvarna, tog upp potatisen, plockade lingon och blåbär varje höst.

Vår skolväg var lång, omkring fyra kilometer bort till Norra Hällsjön. Det var så tryggt att som lillebror ha hennes sällskap genom hagar och storskog de första skolåren.

Vi hade ingen skolbespisning, inga bord att sitta vid när vi åt vår matsäck, endast en hård träbänk i avklädningsrummet. Ella blev inte skollärarens favorit, hon fick skulden för nästan allt trots att hon var oskyldig.

Barnaåren rann så fort förbi. Hon hade en vacker sångröst. Vi sjöng och spelade tillsammans.

Sjukdomen slog till. Hon fick leva med bara en njure i 65 år. Våra vägar skildes, vi bildade familj. Fisketurerna vi gjorde upp till fjällen var en höjdpunkt. Hennes make Tage var mästaren.

Saknaden är stor. Hennes barnatro fanns kvar och minnena finns kvar. Allt har sin tid.

LILLEBROR ERIK

Mer läsning

Annons